ljusblo

Kommer i fortsättningen att tillbringa mer tid här http://lillaaasen.blogspot.se/  men jag kommer inte att lägga ner verksamheten här utan ibland kasta skit till höger eller vänster med en liten ljusblå elefant bakom örat...

Tog med mig kameran på morgonpromenaden i morse.
Mest för att ha OM det hände något, om jag såg ett ovanligt spännande djur eller snygg blomma.
Givetvis dök inte den där Panamapapegojan upp så kameran fick inte briljera alls.

Jodå....jag tog några bilder men en mulen morgon i Kimstad är inte så spännande.
Inser att jag tar på det som finns att ta på, på det som är Kimstad..



Pizzerian som jag aldrig besökt...



En av många av dessa tunnlar...



Tågstationen är såklart pärlan i den här byn.
En möjlighet att ta sig härifrån...:-)
Till skillnad från Pizzerian så har jag användt denna.



Titta...här är min lägenhet ute och bjuder ut sig.

Hej då Kimstad....eftersom ni har en mysig skola så ses vi igen.

Mitt spelbolag har antingen tagit semester eller också tar dom minsann inte ut någon seger i förskott.
Själv har jag gett upp det här spelet kan jag lova.

Euro 2012 LIVE Vinnare Top Goal Scorer Ditt spel: Singel, Benzema, K (Frankrike)

10,00 kr

33,00

2012-06-26

Levande

Ser inte chansen som så står att Benzema står där som skyttekung i EM.
Ett EM där hans lag Frankrike slogs ut för ett antal dagar sedan och där Benzema inte fått in en enda boll i nätet.

Tänkte för en sekund att han fortfarande hade chansen om han plötsligt skulle bli spansk medborgare, lira lite där nu istället och dundra in ett hattrick eller så i finalen, men ser ju att det står Benzema- Frankrike och då var ju den möjligheten borta.

Ni kan ta bort spelet nu, det är inte levande...

Jag är så otroligt tacksam att jag får uppleva bra dagar och den där dagen som var igår känns nästan overklig men så fantastiskt underbar.
En av mina bästa dagar någonsin i mitt liv.

Vilken underbar hej då kram....kanske den bästa kramen i livet.

Jag hoppas vi ses igen mitt hjärta.

Hela dagen efter den händelsen så såg jag ut och kände mig ungefär så här...

Otroligt, fantastiskt och allt ni vill...
Äntligen.
Jag flyttar den 2 juli.
Hit....

Förra helgen här på landet så vaknar jag klockan 04:43 på natten av ett högt ljud.
Ett riktigt högt tjoflöjtande ljud.
Trots att jag var nästan sovande så kopplades hjärnan igång, mer och mer för varje gång jag hörde det där ljudet.
Det var alldeles utanför mitt hus, absolut på min tomt.

Det min hjärna fick fram var att det antingen var en väl glad elefant eller en långbent fågel som nu stod i min damm och åt upp mina färgglada fiskar, antagligen lika glad han.

Jag kom fram till att båda alternativen innebar att jag var tvungen att vakna till liv, öppna mina ögon och ta mig ut och kolla läget.
Kände att jag var ruskigt kissnödig också så det vara bara att lyfta huvet från kudden och dra.
Jag smög mig ut och hörde åter ljudet...men hur mycket jag än tittade så kunde jag inte se något konstigt.

Med största sannolikhet så kan jag nu med några dagars klurande säga att det i alla fall säga att det inte var någon elefant som lät, och var det en fågel så befann den sig inte i min damm.

Kanske finns det andra tjoflöjtande djur tänkte jag och googlade på blåsdjur och spanade vilka bilder jag fick fram...

    
 

Jäklar vad otäckt...
Hade jag gjort den här sökningen innan jag traskade ut i mina kalsonger den där natten så hade jag stannat inne, försiktigt tittat ut genom fönstret och kissat i en flaska.

Mitt i blåbärssnåren uppe på ett berg ligger den här sommarstugan som nu är till salu.
Inte ett skit spännande objekt egentligen men nu råkar den här stugan ligga granne med mitt ljusblå hus.
Tänker aldrig på det eftersom jag inte ser det .
Brukar plocka några kantareller på den där tomten i och för sig.

Objektbeskrivningen på den här stugan saknar viss information skulle jag säga.

Så här ser det ut:
Golf

24,4 km Waldemarsviks Golfklubb

44,6 km Vikbolandets Golfklubb

Ordentliga jäkla avstånd om man är golfare och dom där avstånden är till på köpet luftvägen och inte krokelikrokvägen som finns ut till Södra Finnö.
Nu finns det ingen helikopterplatta på just den här tomten så luftvägen är ingen kanonuppgift.

Jo, det vi kan göra för dom små golfarna är detta, ett litet tillägg:
Golf

24,4 km Waldemarsviks Golfklubb

44,6 km Vikbolandets Golfklubb

30 m  Södra Finnö Golfklubb  (tre greener ligger på just din tomt)

oops...



Vattenhinder...

Alive and kicking...
Tack alla för en fin dag på mitt arbete..
Jag är inte slut än...
Jag har inte köpt min sista löparsko än...
Jag har inte lyssnat på min sista technolåt än...
Jag har inte kokat min sista broccoli än...
Jag har inte satt på mig solglasögonen i bilen och dragit iväg för sista gången än...
Jag har inte slutat att sakna de som finns i mitt hjärta än...
Jag har heller inte satt spaden i jorden för sista gången heller...
Jag kör på....som 40-åring

Jodå, det är hela fem veckor sedan jag kom hem från min semestertripp.
Så här såg läget ut efter dom två första semesterdagarna.
Skickades via mail till min arbetsplats så att dom kunde oroa sig eller skratta högt...


Jag har varit här i knappt två dygn men det är redan så ini bomben givet.
Såna som jag ska inte åka bort.
I alla fall inte utan en stabil vårdare/vakt.
Första dagen (måndag) sammanfattade jag så här.

Hmmm...jag hade med egen fri vilja valt en kuperad semesterort.
Jag skulle gå och jag skulle springa.
Klok tanke kan jag säga efter ett dygn här.
Tråkigt nog så är jag inte alls i den form jag skulle behöva vara.
Det kuperade är för övrigt inte kuperat utan stup.
Trodde också att det skulle vara platt också, någon meter, någonstans.
Så var det icke.
Jag hade ärligt talat lust att springa iväg tio över åtta i morse.
I ungefär tre minuter hade jag lust, sedan var den branta, långa nedförsbacken slut.
Jag sprang och jag gick om vartannat och 33 minuter senare kom jag hem, levande.
Jag hade då nått min högsta uppmätta puls någonsin (196) och blivit tacklad av en kaktus som bokstavligen stack ut på trottoaren.
Ett antal snygga, klart blodiga rivsår på höger axel blev resultatet av det mötet.

Solkräm behövs väl inte och förresten så är väl solen borta innan jag kommer till stranden?
Jag hade alltså ingen solkräm på mig.
Nu i kväll så har jag varit och köpt en flaska.
Om jag ser ut som en gris?
Nja, med lite vilja så är jag ungefär rosabrun....hoppas jag.
Det konstiga är att när jag blinkar så dras huden åt hela vägen ner till knäna.
Väldigt tajt hud med andra ord.

Två sår på vänster hand blev resultatet efter att jag gått in i en stolpe på trottoaren.
Det kunde ha gått väldigt mycket värre.
Palmer och stolpar överallt så att titta på ipoden får jag sluta med.

Tisdag...
Planen var att ta en promenad.
Direkt efter frukost så traskade jag iväg.
Givetvis med både en termos kaffe, en massa vatten i ryggsäcken och en bra ljudbok i öronen.
Jag gick uppåt.
Precis varenda steg jag tog så kom jag högre och högre upp.
Jag tänkte att jag vänder när det planar ut eller blir nedförsbacke.
Det inträffade efter 21000 steg och mer än tre timmars vandring.
Just då, där uppe på toppen med en kaffekopp i handen så såg jag bara positivt på läget och att jag skulle ha stans bäst tränade rumpa redan innan veckan är slut gladde mig.
Jag såg då inte problemet med nedfärden.
Efter mindre än 50 meter så kunde jag ana.
Mina smalben gjorde ont och mina fötter kändes plötsligt.
Tänk om jag då haft vettet att fortast möjligt hoppa på en buss, taxi (jo då, båda fanns) eller om jag haft en cykel med stabila bromsar.
Men sån är inte jag.
Jag är en sån som alltid ska överdriva mina påhitt och har jag bestämt mig för något så ska jag klara det.
Alltså gick jag hela vägen ner.
Sista timmen hände det mycket i mina skor.
Ibland kändes det som om jag hade tre extra tår på varje fot och plötsligt efter ett smärtsamt stick så hade jag fem igen och så där höll det på.
Konstaterar nu hemkommen när jag tittar på min ipod att min utflykt varade i 6 timmar och 24 minuter.
Gissar att mina pausar var ungefär dom 24 minuterna och att jag då alltså gick i 6 timmar.
På dom 6 timmarna så tog jag lite över 41000 steg och att sträckan jag gick var ganska exakt 39 km.
Bra för rumpan men mindre bra för fötterna kan vi konstatera.

Imorgon (onsdag) blir det garanterat ingen morgonjogg utan en stilla dag vid poolen med mycket fotvård.

Man kanske tror att jag lider och är mer eller mindre halvdöd men trots att jag gick till frukosten i morse som en 89-åring så har jag det fantastiskt bra.
Sol och varmt och en massa god mat och att hela tiden bara göra det som faller mig in.

Som sagt så är det nu närmare sex veckor sedan jag gjorde den där heta promenaden, men nyss så konstaterade jag att mina fötter fortfarande ser bedrövliga ut.
Alla blåsor gjorde att jag senare fick väldigt mycket löst extraskinn.
Varenda tå så ut som om dom en gång vägt extremt mycket och sedan gått ner mirakulöst mycket och nu bara hade en massa löst skinn kvar.
Ingen vacker syn.
Sen har jag två blånaglar på vänster fot och två blånaglar på höger fot.

Tur att jag ändå gillade och gillar den där promenaden.

http://www.youtube.com/watch?v=wZrn3gnrM-s&feature=youtube_gdata  

Det är en känslosam dag idag.

Den personen i hela världen som jag helst velat träffa, träffade jag idag.
Hon stod där och log och tittade på mig.
Jag trodde inte att det var sant.
Hon var så fin i sin lilla keps...finast i hela världen.

Kunde inte hälsa på henne just då men visste att jag skulle få tillfälle till det lite senare.
Jag bubblade av glädje.

Äntligen fick jag chans att ge henne en kram och prata lite med henne.
Ett snabbt hej och sedan kom tårarna.
Mina elever undrade varför jag var ledsen så jag fick berätta.

Senare när tiden var god så gick jag bort och busade och pratade med henne när hon och en kompis satt på en gunga.
Vilken glädje att få se henne, prata med henne och höra hennes underbara skratt.
Till slut skulle vi åka hem.
Hon ville inte att jag skulle gå.
Jag gav henne en sista kram och en puss på kinden.
Sen vinkade vi....

Det var så svårt att kunna fokusera på någonting annat på jobbet efter det.
På hemvägen efter jobb så satte jag som vanligt på min ljudbok i bilen.
När jag kom hem så hade jag inte hört ett ord.
Jag var någon helt annanstans.

Jag kan inte tänka på något annat just nu....
Jag kommer inte att sova mycket i natt eller imorgon natt och jag kommer att tänka på henne om och om och om igen i en väldigt lång tid framåt.

Ja, det känns sorgligt men det spelar ingen roll.
Jag är så glad att den här dagen kom.
Jag är så glad att jag fick träffa dig.
Tack lilla gumman...jag älskar dig

B, kan du vara klar nu för vi sitter i bilen och väntar.

Hennes röst var hård och riktigt otrevlig.

Nu kommer du B.

Den här gången var det pappas röst.

Jag håller för öronen.

Att jag nu sitter här och kissar så mycket jag bara kan borde vara något bra, till och med jättebra.

Annars så tjatas det om att man ska gå och kissa så fort man bara ska gå till kiosken som ligger 30 meter bort.

Vi, min familj och jag ska nu åka och fira midsommar på landet hos gammelfarmor.

Hon måste vara minst 200 år.

Farmor är vithårig och går som en halt gammal hund och hon ser ut som minst hundra år.

Nu ska vi alltså till farmors mamma.

Jag har aldrig träffat henne men pappa säger att hon har dåligt minne, hör dåligt och ser dåligt, annars är hon pigg.

Pigg ?

En tant som är tvåhundra år kan inte vara pigg.

Jag är fyra år och jag är pigg.

Jag skulle vilja se om hon hänger med mig när jag springer och hoppar och klättrar.

B, nu kommer du.

Kissad och klar, säger jag samtidigt som jag kopplar på mitt sötaste barnleende i samma ögonblick som jag öppnar dörren.

I bilen finns det bara en plats kvar.

I hörnet bakom pappa, precis som vanligt.

Mike hade för länge sedan lärt B och förresten hela familjen att killar sitter i hörn.

Det är tufft.

Att sitta i mitten var töntigt.

Där satt alltid Hanna.

Hanna tyckte det var bra för då kunde hon se framåt och försöka göra ord av bilarnas tre bokstäver.

Såg hon en bil med skylten  RBR 482 så hojtade hon glatt rabarber.

-Vad sysslar du med så länge på dass, skriker Mike när jag kryper upp på min bilbarnstol.

-Jag kissade och jag ba...

-Jag vill inte veta.

-Varför frågade du då ?

-Du, får stryk sen.

Han brukade alltid säga så.

Han sa det och såg farlig ut.

Visst, det låter hemskt att han ofta skriker ut att han ska slå mig men han skjuter alltid upp det till sen.

Jag vet inte när sen är men det har inte varit än.

Kanske när jag blir fem år.

Det är bara lite mer än en månad dit, tror jag.

Då, på morgonen kanske jag får paket, tårta, ballonger och jättemycket stryk.

-När är vi framme ?

Jag måste ju kolla.

-Vi har inte kommit ut ur vår stad än , snart kommer vi ut på en stor väg.

Efter en stund kommer vi till en stad....

-5 timmar, pappa avbryter mamma.

Om vi inte tar någon paus.

Hanna som lärt sig både klockan och plus i skolan säger.

-Klockan är sex nu, då är vi framme klockan elva.

-Tolv, säger mamma.

Vi tar paus.

-Men då sover ju jag, säger jag.

-Det är meningen, säger pappa.

Pappa verkar lite stressad, lite butter.

Han kanske är nervös för att träffa gammelfarmor, alltså sin farmor, eller kanske rädd.

-Vilka mer kommer ?

Ja, ingen har berättat så här gäller det att fråga om man vill veta någonting.

Jag har hela mitt liv fått höra att jag frågar för mycket, men jag vet mest av alla på dagis.

Fröken Annsofi, ja hon har glasögon som hårband och flera stora trähalsband runt halsen brukar alltid bli nervös vid samlingar när B räcker upp handen och vet saker.

Hennes mun blir ännu mindre än vad den brukar vara och hennes halsband slår mot varandra eftersom hela hennes överkropp skakar.

Hon är nog rädd att B som är så liten ska veta mer än henne.

Till exempel så vet jag att tandläkare tjatar om att man inte ska äta socker, men äter alla bara kyckling och upptinade grönsaker så har tandläkarna inget jobb.

Ingen behöver gå dit längre.

Alltså vill dom egentligen att att man är slarvig och äter sega råttor och dricker Coca Cola inte bara på lördagar utan en och annan råtta också på tisdagar.

Jag vet också att jorden är rund och att den snurrar.

Det är inget man märker men den gör det.

Jo, man märker det för att det blir morgon och natt och så.

Jag är jätteliten, har jättesmå armar med jättesmå händer med jättesmå fingrar, men jag vet en hel del.

Naglarna på fingrarna syns knappt förresten.

-Ja, gammelfarmor bor där så hon kommer att vara där.

Det är pappa som svarar.

-Spela inte badminton med henne.

Mamma fyller i.

-Varför inte ?, säger Hanna och jag i kör.

Både mamma och pappa vänder sig halvt om och säger, -hon är gammal.

Jag funderade i fem sekunder innan pappa fortsatte.

Gammelfarmor är gammal, jo, det fattar jag men varför var mamma tvungen att säga det där om badmintonen som ett slags varning.

Varning ungefär som att, släpp inte ut den stora svarta hunden där borta för då kommer den att bita dig först i det högra benet, sedan i det vänstra benet och är den riktigt pigg eller du inte skriker tillräckligt högt eller springer därifrån tillräckligt fort så tar den nog ett bett i rumpan också.

-Min mamma, alltså din farmor kommer med tåg och buss i kväll.

-Får man spela badminton med henne ?

-Hon vill inte spela badminton.

Mamma visste lät det som.

-Hon är lite...konstig.

Mamma slutförde meningen som pappa började.

Dom brukade göra så.

Pappa var inte tillräckligt snabb nog med orden och tjopp så hade mamma kastat sig över meningen och avslutat den.

-Naej, inte konstig sa pappa.

Bara annorlunda på en del sätt.

-Väldigt annorlunda på precis alla sätt menar du, sa mamma.

Pappa tittar lite butteraktigt mot mamma.

Han är nog nervös inför den här helgen.

Och rädd.

Mamma märker att pappa inte fortsätter att berätta så hon fortsätter.

-Imorgon så kommer faster Caroline med sin familj.

Du vet hon som har en norsk man som heter Marius och så har dom ett barn som är lika gammal som du, Line.

Mike tar ett djupt andetag borta i sitt hörn.

Han blåser ut luften så att alla verkligen ska höra att han tycker att allt snack är så tråkigt och töntigt och att hela den här resan kommer att bli så tråkig och så töntig.

Vi andra i bilen vet att han ville vara hemma och umgås med sina kompisar.

Dom hade precis som Mike stora armband i svart och silver men do hade fyllt femton och körde moped.

Gudde och Ingo kallades dom.

Vad dom egentligen hette hade jag ingen aning om.

Jag frågade dom en gång.

Båda två hade hållt upp armarna och gjort några tecken, sen hade dom spottat vid sidan av mig.

-Sen kommer kanske pappas andra syster Anne.

-Hon kommer, sa pappa.

-Det har vi inte sett än, sa mamma.

En ny hård blick från pappa.

-Om nu inte oturen har kastat sig över henne och om hon inte har motvind och om hon lyckas köpa nog mycket cigaretter så kanske hon kommer och då kanske hon har med sig sin dotter Alisa.

Då har ju du någon jämnårig att prata med Mike.

Hon är ju femton.

Mike grymtar.

-Hon den smala med vitt, kort hår.

Hon ser ju inte ut som en tjej.

-Så passande, sa pappa.

Du tycker ju att alla tjejer är töntar.

Nu log pappa för första gången på länge.

Han trummade till på ratten och log.

Jag vet inte om det var några fler som skulle komma för  jag somnade där i hörnet i baksätet.

Precis så som det var meningen.

Sen blev jag väckt.

Nu skulle vi tydligen äta och kissa.

Varför då ?

Jag gick aldrig upp mitt i natten för att äta när jag var hemma.

Vi hade stannat vid en bensinmack.

Pappa stod och tankade och vi andra snubblade oss fram mot ingången med våra sömniga ögon.

Mike gick raka vägen till ett bord och slog sig ner.

-Jag vill ha en burgare.

En burgare med ost.

Och en Cola.

Framme vid disken stod en kille eller om det var en flaggstång.

Jag gnuggade mig i ögonen.

Jodå, en kille var det.

Han hade mörkt hår och han såg ut som en omelett i ansiktet.

Mest gul men med en hel del röda fläckar.

Och han var lång, superlång var han.

-Hej, sa killen.

Han lät jättekonstig.

Mamma frågade vad som fanns att äta.

-Vi har bullar, sa killen.

Jag tittade på honom när han svarade.

Något var fel med hans röst.

Var det för att ljudet kom så högt uppifrån tro.

-Nej, sa mamma.

Jag menar varm mat.

-Vi har korv, sa killen.

Korv med bröd, stekt.

Han kämpade för att få fram orden.

Hade han själv en stekt korv i halsen eller vad var det frågan om.

-Korv, sa mamma.

Inget annat ?

-Korv, sa killen.

Kunde han verkligen vara så där lång.

Jag tassade fram några steg vid sidan av killens disk.

Kanske stod han på en stol för att byta glödlampa i taket .

Med en korv i halsen, konstigt.

Killen stod inte på en stol.

Hans ben gick ända ner till golvet.

Båda två.

-Inga burgare här, mamma vände sig om till Mike.

Du får en korv.

-Fan, hördes borta från hörnet där Mike satt.

Jag vill ha två, med massor av ketchup på.

-Kom hit själv och tryck din ketchup, sa mamma.

Ett nytt grymtande från hörnet.

Till sist satt vi alla där borta i hörnet och tuggade på våra korvar.

Jag höll hela tiden koll på killen bakom disken.

Tänkte han äta fler korv eller tänkte han försöka svälja ner den som redan satt där på tvären.

Inte försökte han desperat hitta en telefon för att ringa 1 1 2 och faktiskt så vara fortfarande lika gul i ansiktet, inte blå alls.

Papppa gick och köpte kaffe, som han sa var för att han skulle kunna orka koncentrera sig på den mörka trafiken någon timme till.

-Var är vi nu ?

Det var Hanna som frågade.

Samtidigt så tittar hon ner på sin klocka.

En rosa klocka med en hund på.

Hon hade fått den när hon började skolan .

Som en första skoldagen paket som också innehöll en skrivbok, en ritbok, kritor, några glittriga pennor och några fler rosa saker som bara tjejer visste vad dom skulle vara bra till.

Visst ja, en ryggsäck också, med samma hund som på klockan.

-Nu är klockan kvart i elva.

Då är vi framme om en timme och en kvart.

Hon är duktig på klockan.

-Ja, senast, säger pappa med kaffekopp i ena handen och en bulle i den andra.

-Jag vill också ha bulle, säger jag.

-Jag också, säger Mike.

-Ni ska sova.

Sovande människor behöver inte äta bullar .

Vi blev klara och gick.

Killen bakom disken kom med en grön trasa så fort vi lämnat vårt bord.

Jag tittade på honom en sista gång och tänkte, jag hoppas att du överlever.

-Hanna undrar var vi är ?

Mamma vänder sig till pappa samtidigt som bilen startar.

-Vi är någonstans mellan Motala och Vadstena, säger pappa.

Eftersom jag sisodär två gånger om dagen kollar vädret på nätet så har jag inget behov av att titta på prognoserna på tv.
Väldigt sällan jag "råkar" se dom heller eftersom jag sällan är på plats vid tv´n 19:57 om jag nu mot alla odds ska titta på ett program som börjar 20:00.

Idag hände dock det oväntade att jag var placerad där i fotöljen tre minuter i, inte för att jag skulle se något klockan åtta, inte för att jag hade sett något utan bara för att jag satt och gläppte lite under några minuter när jag intog min efterätt.

Tydligen femdygnsprognos för den avslutades med att människan talade om hur många grader över eller under det normala det kommer att bli.
Vilken onödig jävla upplysning...
Att dom ens börja med det typ 1962 var väl för att styla lite...titta, vad vi kan få fram för statistik.
Dags att sluta för ingen bryr sig väl.
Vi vet att det just nu är februari och precis som det kan vara - 15 grader så kan det precis lika gärna vara + 8 grader, men antagligen är det någonting någonstans där emellan.
Om det i genomsnitt just denna vecka sju varit - 2,7 sedan 1925 skiter vi ganska skapligt i.

Till på köpet på all dumhet så får vi statistiken för veckan som kommer, som alltså bara är en prognos och temperaturena är rena gissningarna.

Tänk om vi skulle få dessa meningslösa upplysningar när det gäller andra nyheter.

Efter ett bombdåd i Syrien i natt dog 14 människor och hundra skadades.
Det var 5,3 människor över det normala.

Man i Malmö gripen med en kalasjnikov, fick bara fyra månaders fängelse.
Det var en månad och en vecka under det normala.

Kjerstin Dellert är sjuk i cancer. 
Det innebär den tredje kändisen som fått den sjukdomen bekräftad under årets första femtio dagar.
Det är en ökning med 0,3 männsikor.
Kjerstin är 86 år gammal och det är hela 11 år över det normala för sjukdomen.

Vad fan är det normala förresten när almanackan visar 2012.

  

Nu har jag läst         och



Detta innebär att jag nu kan puffa ut alla dessa genom fönstret...

Varför och en himla massa nya insikter, både fantastiska och vidriga återkommer jag med en annan dag.

Är det någon som är överraskad ??
Jag är verkligen inte doktor men han ser faktiskt inte helt frisk ut...

Tänk vilka fantastiska människor vi ändå har i vårt land.
Medan jag sover långt fram på dagen och sedan mer eller mindre sitter stilla resten av helgen så finns det andra som är minst sagt imponerande.
Jag rör mig trots att jag som jag sa är väldigt orörlig på ett forum som heter jogg.se.
Där kan man lägga in sin träning, planera sina tävlingar och läsa vad medlemmar skriver om allt som möjligtvis kan förknippas med löpning.

Redan innan jul så såg jag i forumet att det började snackas om en tävling för dom på den sidan.
Den hade visst genomförts två gånger tidigare.
Lördagen den 11 februari skulle det ske.
Att springa den 11 februari är inget för mig tänkte jag och det hade jag verkligen rätt i.
Med ett löppass sedan oktober funkar detta icke.

Tävlingen gick ut på att springa en mil, åtta gånger på ett dygn.
Att klockan 0:00, 03:00, 06:00, 09:00, 12:00, 15:00, 18:00, 21:00 starta en ny mil.
Duscha, äta lite, sova en snabbis och självklart dela med sig till dom på forumet om man hade en ny blåsa på tån, om man hade spytt i ett dike eller om man överhuvud taget höll på att dö.

Jag tycker att det är så starkt gjort i kalla februari ge sig ut åtta gånger på ett dygn och alltså avverka 8 mil på ett dygn.
Jag vill göra ett försök nästa gång det blir av...maj kanske ??


http://www.jogg.se/Ultraintervall 

Skulle i och för sig kunna hävda att jag var med igår eftersom mitt namn står med i resultatlistan.
Ser att Ola en bit ner i resultatlistan inte nöjt sig med 8 mil utan pressat in över 10 mil.

Shit, vad ni är imponerande allihopa och jäklar vad era kroppar måste värka idag...och imorgon.

En annan hjälte dök upp på tv idag.
Inte bara dök upp utan vann....för 93:e gången.
Ole Einar Björndalen fyller 39 år det här året och han har inte vunnit ett lopp på nästan ett och ett halvt år.
Många skrek att han var slut.
Idagens jaktstart startade han som nummer fyra, sköt två bom i första liggande men sen var det show.

Grattis Ole Einar, du är fantastisk.

Ehhh, jaha, vad säger man...
Det var väl det, de´
Det är färdigt nu...
Jaa, hela grejen
Fasten your seatbelts och tack för mig liksom...

Okej, jag tar det från början.

Som tidigare avslöjat så har jag beställt en liten semesterresa till Teneriffa.
Resan är betald så bra så långt alltså.
Sen kom rubrikerna om att det spanska flygbolaget Spanair skulle gå i konkurs...
....och det gjorde dom visst.
Dom skulle ju jag åkt med...hallå

Eftersom jag har beställt resan av Apollo så har jag ändå tänkt att det faktiskt är deras sak att skaffa fram ett nytt plan till mig.
Fick biljetten härom dagen och där det på den skulle ha stått ett flygbolag var det helt tomt.
Orolig är inte ordet men visst så såg jag både en kanot och en tandemcykel framför mig.
Är det så jag ska ta mig dit ??

Idag kom det ett nytt mail.
Det blir ingen kanot och heller ingen tandemcykel.
Skönt javisst...
I mailet stod att jag hade fått ett flygbolag...
Jag hade fått ett flygplan.

Mint airways....mint för fan...


Jaha, med en sån här i munnen så kommer jag att slå i backen söndagen den 4 mars.
En hård smäll kommer det att bli.


En mjuk chokladmintgodis på tungan och en jäkla smäll i resten av huvudet.
Men tack för allt då livet....och ha det bra planeten jorden.

Telefonen ringer klockan kvart över tio i den lilla staden Rovaniemi  i norra Finland.

-Jultomten...

-Hej jultomten, det är jag Lucia som ringer.

-Lucia...det måste vara minst hundra år sedan jag pratade med dig senast.

Bor du kvar där nere på den där ön i Italien ?

-Ja, jag bor  i mitt kloster på Sicilien  och här har jag ju bott sedan jag var 22 år och det är över 1800 år sedan nu.

Då var det svårare att gissa i vilken snöby du bodde i nu för tiden.

-Ja, jag har flyttat runt lite.

Det blir så när alla människor inte kan bestämma sig var jag kommer ifrån och var jag ska bo.

Jag har bott på olika ställen i Sverige och Finland och uppe i Nordpolen och nästa år ser det ut som om jag kommer att flytta till Kazachstan.

Vad har du på hjärtat förresten eftersom du ringer kvällen innan din stora dag ?

Jag misstänker att du inte vill fråga om vi ska ta en badmintonmatch.

-Tänk vad trevligt det  var på den tiden när vi spelade badminton varje fredag.

Tråkigt att det gick som det gick senast vi spelade.

-Ja, det är verkligen tråkigt att dina ljus sitter där dom sitter och att du inte kan ta av dom eller ens släcka ljusen ens när man spelar badminton.

-Ja, tänk att hela hallen brann ner men tur att ingen dog.

Hur mår din ren förresten ?

-Rudolf mår bra men hans mule är fortfarande lika röd efter brännskadorna han fick den gången.

-Stackarn...

Jo, anledningen att jag ringer är att jag är så trött på det här luciandet och jag har absolut ingen lust att gå upp tidigt i morgon bitti och åka runt och höra mina tärnor sjunga dom där tråkiga sångerna .

-Så därför ringer du till mig ?

-Ja, jag hade ingen annan att ringa som förstår mig som du och så minns jag att du också var lite trött på ditt julande sist vi pratade.

-Ja, jag är så trött på mina paket och på min julgröt och på alla barn som först påstår att dom är snälla men sen slite paketen från mina händer, river uppp paketen och gnällen över ullstrumpor och Nalle Puh-kalsonger.

-Jag har en idé.

-Vad för idé ?

-Vi byter i år.

-Byter ?

-Ja, jag tar hand om din julafton och du tar hand om mitt luciande.

-Va ?

-Jag har funderat hela dagen och jag vill verkligen ta hand om Rudolf  och hela världens barn en dag.

Så vill jag gärna få sitta ner i en skön stol, dricka glögg och äta små chokladbitar.

Lite kul att få vara klädd i min favoritfärg rött också, fast jag har inte riktigt kommit på än hur jag ska kunna ha tomteluvan på mig utanpå dom brinnande ljusen.

-Menar du att jag ska vara lucia om bara några timmar ?

Hur ska det gå till ?

-Mina tärnor är i Australien just nu och ska börja lussa om fyra timmar.

Tomten tittar ut genom fönstret och ser att det snöar.

Termometern visar 10 grader kallt.

-Mina tärnor tar hand om allt.

Du behöver bara stå längst fram .

-Jag är trött....och hungrig.

Rudolf och hans kamrater hittar väl till Australien så du kan väl sova i släden ?

Lussekatter och pepparkakor kommer dom att ge dig hela dagen så hungrig är det sista du kommer att vara.

-Jaa, lussekatter har jag alltid önskat mig men aldrig fått.

Bara en massa seg knäck och köttbullar.

-Så du ställer upp på bytet ?

-När kommer du i så fall hit och börjar packa släden inför julafton ?

-Jag kommer till Rovaniemi flygplats den 20 december klockan 17:45.

-Oj, du har redan kollat flygtider till och med.

-Japp...

-Okej, jag åker på direkten så hoppas vi att det går bra.

Se bara till att dina tärnor vet att jag kommer och att dom tar hand om mig.

-Jag lovar.

Lycka till då så syns vi den 20 december hemma hos dig.

-Ja, vi syns då.

Så sa dom hej då till varandra och medan lucia ringde upp en av sina tärnor för att berätta den annorlunda nyheten så gick jultomten ut i stallet och gjorde i ordning renarna för en lång resa.

Rudolf tittade ner på sin klocka han hade på ena benet, kliade sig i huvudet med ett annat och gick fram till tomten för att lukta om han hade druckir för mycket glögg.

-Jag vet att vi egentligen inte ska dra iväg förrän om tolv dagar men det har blivit lite ändring i år.

Jag berättar på vägen.

Så drog dom iväg, Jultomten, Rudolf och alla dom andra renarna och jultomten han berättade vem som ringt och vad hon ville.

Renarna som var glada att få röra på sig tyckte att det var toppen att både få åka runt jorden nu och få göra det på julafton om tolv dagar också.

Rudolf som var den smarta renen förstod däremot inte hur jultomten skulle kunna vara lucia, men tänkte han att det här är ju år 2011 så det kanske går finfint.

Jultomten slumrade till några gånger på vägen  men däremellan så funderade han också vad han hade gett sig in på.

Hur ska jag kunna komma i ett sånt vitt litet nattlinne tänkte han.

Han hade som vanligt börjat redan i oktober att äta tre gånger så mycket som han gjorde resten av året.

Alla ville ha en tjock jultomte och det fick dom alltid för jultomten tyckte om mat och godsaker.

Nu tittade han ner på sin stora mage, rynkade pannan och kliade sig i det tjocka skägget.

Då kom han på att lucior inte ofta hade stora vita skägg.

Samtidigt började renarna går ner för landning i Australien och jultomten fick annat att tänka på när han först såg en kängru och sedan kände lukten av lussekatter.

Där nere stod också dom tolv tärnorna så fina i sina vita nattlinnen.

-Välkommen jultomten, sa dom och höll fram ett stort fat med lussekatter.

-Lussekatter, sa tomten.

Rudolf smakade på en men spottade snabbt ut den.

-Kom nu jultomten, vi går in i huset här borta för vi måste tvätta av dig och få på dig andra kläder.

Jultomten följde med, fortfarande smaskandes på lussekatterna.

-Ner i badet med dig så att vi kan tvätta dig.

Ditt hår och ditt skägg ska bli skinande vitt.

Tärnorna gnuggade och gnuggade och skrek att dom hade aldrig sett så smutsiga öron.

Till och med spindelnät bakom höger öra.

När badet var klart så skulle nattlinnet på.

Tärnorna drog och slet och sa till jultomten att dra in magen.

Det gick inte.

Det var inte ens nära...

En av tärnornna hämtade helt enkelt ett lakan från en av husets sängar klippte ett hål för huvudet och trädde det över huvudet på jultomten.

Nästa tärna kom med luciakronan och när den var på plats på jultomtens huvud så tändes ljusen av  tärna nummer tre.

Jultomten hade egentligen ingen aning om vilken av tärnorna som gjorde vad för han tyckte att dom alla såg likadana ut  och faktiskt tittade han ner på sitt lussekattsfat mycket mer än vad han tittade på tärnorna.

Till slut så kom en tärna och tog fatet ifrån honom och sa att det nu var fullt med små gula lussekattsmulor i skägget och att det minsann inte gick för sig.

Jultomten som nu var riktigt proppmätt ställde sig upp och skakde på skägget.

Tyvärr skakade han på hela sig så kronan på hans huvud gled ner från huvudet och det tog eld i lakanet ungefär vid jultomtens högra knä.

-Fort, ner i badet igen, skrek minst två, kanske alla tärnor i munnen på varann.

Fem minuter senare så var jultomten återigen torr, ett nytt lakan var på och ljuskronan var på hans huvud.

En av tärnorna hade ställt sig väldigt nära och väldigt långsamt berättat för jultomten att han måste komma ihåg att han hade kronan på huvudet och därför inte kunde göra några hastiga rörelser.

Jultomten hade tittat på den söta tärnan och blivit nästan hypnotiserad av att titta på hennes underläpp som rörde sig upp och ner när hon pratade.

Vad hon sagt hade han ingen aning om.

Nu var det då dags för dom att börja.

Jultomten fick veta hur fort eller rättare sagt hur sakta han skulle gå och hur han skulle ställa sig.

Han hade egentligen mest lust att sätta sig på toa för han hade ordentligt ont i magen av lussekatterna.

-Sankta lucia..... och lite senare är dom på plats på den lilla scenen.

Jultomten klädd som lucia i mitten och tärnorna på sidan av honom.

När den första sången var slut så hör publiken den ordentligt tjocka och skäggiga lucian  med hög röst säga...

-Finns det några snälla barn här ?

Publiken som var ungefär hälften vuxna och hälften barn spärrade upp ögonen, tittade på varann och småfnissade.

Bara en pojke långt bort i lokalen skrek JAA... men han fick snabbt en arg blick från en tant som satt bredvid honom.

Alla andra var så vana vid att vid Lucia så satt man tyst och var lugnare än i kyrkan.

Jultomten höll sig sedan lugn ett bra tag.

Han lyssnade på tärnornas sång och fick bara mer och mer ont i magen.

Samtidigt var han sugen på mer lussekatter.

Han undrade hur många sånger som skulle sjungas innan showen var slut.

Om han inte kom till en toa snart så skulle det här sluta illa.

Om jag bara fiser lugnt och försiktigt så kanske det kommer att kännas bättre i magen, i alla fall en liten stund.

Nu var det en ovanligt fartig sång och tärnorna tog verkligen i och då var det bäst att passa på.

Jultomten tog också i och han kände att rumpan vibrerade i några sekunder, men det lät inte.

Han log och kände sig genast bättre i magen.

Ungefär tre sekunder senare så når en lukt in i hans näsa.

En fasansfull lukt som antagligen skulle döda varenda mygga inom två kilometers avstånd.

Jultomten tittar oroligt rakt framåt och hoppas att den doften inte ska nå människorna på den första raden.

Samtidigt hör han att sången på scen börjar avta och tärnorna som aldeles nyss stått så raka och ståtliga nu börjar vaja fram och tillbaka och deras huvuden böjs nästan helt bakåt.

Jultomten ser att en tjej med röd klänning på första raden svimmar.

Han hoppas åtminstånde att hon bara svimmar.

Samtidigt som den ledande tärnan högt och ljudligt sätter igång avslutningssången så känner tomten att han måste fram till rödaklänningenflickan för ingen annan omkring henne verkar ha märkt att hon svimmat.

Han kommer på att han inte har en aning om hur han ska hjälpa henne.

Han är ju bara bra på att vara jultomte och på såna saker som jultomtar ska vara bra på.

Alltså att ge renarna mat, att slå in paket, att tillverka schackspel, att göra såna där fina krulliga snören på paketen och att äta gröt och köttbullar.

Fast allt det där utom ätandet gjorde ju tomtemor och tomtenissarna.

Han var bra på att äta.

Han var nästan på väg att börja gråta när han åter tänkte på flickan.

Hon hade lite saft i ett glas och det tog han och kastade i hennes ansikte.

Det mesta hamnade i hennes hår och vaknade gjorde hon inte.

Benen högt, tänkte han sen.

Han lyfte upp henne, vände henne upp och ner och började hoppa.

Klänningen hade begravt hans huvud och han såg ingenting.

Han känner att han nästan trillar omkull och sätter därför ner flickan igen.

Mun mot mun metoden fungerar säkert tänker han.

Han närmar sig flickan och samtidigt som han öppnar sin mun tjugo centimeter från flickans mun så vaknar hon till och öppnar ögonen.

Hon ser direkt ner i halsen på den stora tomten.

Runt munnen ser hon massor med skägg.

Hon tror att hon håller på att ätas upp av ett stort vilddjur.

Hon skriker allt vad hon orkar, alla runt henne skriker allt vad dom orkar och jultomten skriker allt vad han orkar samtidigt som han ser den sista raden av tärnor borta vid dörren.

Han fortsätter skrika när han springer mot dom för att komma ut från det här hemska stället.

Ljuskronan tappar han ner i knät på en förvånad äldre herre och för varje tungt steg som han springer så känner han att han släpper en fis, den här gången med höga ljud.

Han springer tills han hittar en toalett.

Där inne sätter han sig och hör ett kaos utanför.

Han gissar att alla människor fick en väldig fart ut från lokalen.

Hoppas att det gick bra för herrn som fick ljuskronan över sig tänker han.

Efter en halvtimme kommer han på att han faktiskt har två lussekatter i en ficka på magen.

Han känner sig väldigt yr och tänker att det nog är för att han säkert behöver äta något.

Att det kan vara av den gasiga lukten på toan tänker han inte.

Han äter och går ut.

Tärnorna stod ute i solen och klappade renarna och tittade snett på jultomten när han kom gående.

-Förlåt, sa jultomten.

Tärnorna sa först ingenting.

Det syntes vad dom tyckte och tänkte.

Ledartärnan var den första som sa något:

-Vi måste åka härifrån.

Vi hade tänkt att besöka fyra ställen till i Australien men vi åker nu.

Vi har pratat med Rudolf och han vet att vi ska till Danmark.

Vi kan inte åka ren så vi tar flygplanet här borta.

Du hoppar upp i släden, du äter inte en enda lussekatt på vägen så ses vi i Danmark om åtta timmar när det är morgon där.

-Okej, sa jultomten.

Han kände att det var dags att lyssna nu.

Han ville inte förstöra tärnornas viktiga dag.

Han ville inte förstöra för några andra heller som han gjort i Australien.

Rödaklänningenflickan och herrn med ljuskronan och ett gäng till hade inte haft en bra dag.

Uppe i luften så somnade han och drömde om att han skulle bli en annan sorts jultomte.

Inte en sån jultomte som bara var bra på att äta.

Han drömde om att han var bra på att prata franska, att kunna räkna ut jättesvåra mattetal, att kunna känna skillnad på dyra viner, att kunna laga fina fiskrätter och att kunna hjälpa någon som har svimmat.

När han vaknade så tänkte han fortfarande på fisk.

Han hade alltid hatat fisk och kunde inte ens äta goda köttbullar när det doftade lutfisk i samma rum.

Jultomten bestämde sig innan han landade i Danmarks huvudstad Köpenhamn att han skulle skärpa sig resten av den här dagen.

Samtidigt så kände han att det enda felet han gjorde i Australien var att han åt så många lussekatter.

Han hade sett fram emot lussekatterna och han kunde väl inte veta att man blev jättedålig i magen av att äta 58 stycken.

När han nu landade så skulle han äta en köttbullemacka och dricka något som var bra för hans mage.

Blåbärsoppa låter fint tänkte han.

Undrar vad köttbullemacka och blåbärsoppa heter på danska ?

Jultomten klarade resten av dagen i Danmark, Sverige, Norge och Finland på ett helt okej sätt.

Visst så hade han vid något tillfälle behövt klia sig i skägget.

Det hade börjat klia så enormt så till slut blev han tvungen att klia.

Rejält slet han och kilade i skägget, i säkert en halv minut.

Vid ett annat uppträdande så hade han genom fönstret sett två skumma damer stå och prata med Rudolf.

Han tyckte Rudolf såg nervös ut därute så han tog tre tassande steg fram till fönstret, kanckade det hårdaste han kunde och skrek HEYYY....

Då hade damerna traskat iväg och hela publiken hade sett väldigt häpen ut vad som plötsligt hände på föreställningen.

Framåt kvällen tyckte jultomten att han hade hört dom där sångerna så många gånger att han gott kunde sjunga med lite.

Att han hade en helt annan röst än tärnorna tänkte han inte på.

-Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund...

Ooopsss...

Då hade han kommit på att han nog inte skulle sjunga utan bara stå där framme och le.

Sen funderade han på om han verkligen skulle le eller om han egentligen borde stå där framme och se riktigt sorgsen ut.

Vad var det här med lucia egentligen ?

Var luciatåget från början bara till för att glädja och lysa upp eller var både lucia och tärnor på väg till ett mörkt och kallt källarhål.

Han beslutade sig för att det första han skulle göra när han kom hem vara att googla på lucia och se hur gammal hon blev och vilket liv hon egentligen hade levt.

Från den stunden försökte han att se mitt i mellan glad ut.

Vid en föreställning i Norge så hade det varit ett gäng barn i femårsåldern längst fram.

Några flickor och en pojke hade hela tiden tittat på jultomten, oftast sett superglada ut men ibland gjort fula grimaser åt honom.

När föreställningen nästan hade tagit slut så hade en av flickorna, en pigg liten rackare med ekorrögon och kritvitt hår krypit fram till jultomten och letat sig in under hans lakanklänning.

Jultomten bara stirrade rakt fram och visste inte vad han skulle göra.

Efter några sekunder så hade han känt några barnfingrar i knävecket.

Han som var den mest kittliga i hela norra Finland.

Automatiskt så sparkar han rakt ut med västerbenet och flickan flyger ut från sitt gömställe som om hon var skjuten ur en kanon.

Hon flyger ner från den lilla scenen och landar i knät på en tant som säkert var mamma till något av dom där busbarnen.

Dom tittar förvånat på varandra och jultomten ser att dom båda klarat sig utmärkt.

 

 

Rovaniemi flygplats den 20 december klockan 17:45

 

Välkommen till Finland.

Å tack, skönt att äntligen komma hit.

Det har varit en jobbig resa.

Först så skulle dom inte släppa ombord mig på flygplanet för att dom sa att mitt pass var sisodär 2000 år gammalt och sen gillade dom inte alls mina tända ljus.

Han som satt bredvid mig på planet såg livrädd ut.

Jag har aldrig sett en människa äta så mycket jordnötter någonsin.

På slutet av flygturen så började jag prata med honom.

Han hette Juha och anledningen att han var orolig över mina ljus var att han hade lekt med tändstickor när han var barn.

En hel skog hade brunnit ner och den hade också spridit sig till fem stycken hus som blev förstörda.

Ingen människa hade råkat illa ut, förutom hans kompis Olle som hade varit barfota i skogen.

Han hade fått brännskador på båda fötterna och hade numera bara sju tår kvar.

Sedan den dagen hade Juha varit livrädd för levande ljus  och han hade varken tändstickor eller stearinljus hemma.

-Rudolf och en av dom andra renarna som heter Bubbeligubb har varit lite förkylda så att dom ska få vila ordentligt fram till julafton så tog jag faktiskt bilen hit, sa jultomten.

-Oj, jag visste inte ens att jultomten hade en bil, sa lucia.

-Jodå, jag har en bil, en röd.

Under bilfärden berättade jultomten först om hur han hade haft det som som lucia en vecka tidigare.

Lucia hade såklart redan hört tärnorna berätta allt för henne men nu fick hon också höra hur jultomten hade upplevt alltsamman.

Tänk att trots att människor varit på samma plats och sett och hört samma saker så kan dom ha upplevt det så olika.

Lucia tänkte vidare på saken och kände sig plötsligt väldigt sömnig i den kolsvarta kvällen i framsätet på den röda bilen.

Medan jultomten fortsätter att berätta om vad dom båda ska göra dagarna fram till julafton så drömmer lucia om att hon är jultomte.

Först så sitter hon i en solstol  på en stekhet strand och ser en stor båt komma emot henne.

Båten är så överfull av julklappar att dom två människorna på båten har klättrat upp i masten.

Båten är så tung att att den nästan sjunker.

Fem meter från stranden så går båten på grund i sanden.

Hon reser sig upp och tänker gå ut i vattnet för att hämta klapparna.

Hon känner att vatten svalkar lite för hon var ordentligt varm under sin tomtedräkt och det långa, kliiga skägget.

Hon doppar vänsterfoten, sen stannar hon upp.

Dom två grabbarna i masten hade nu en lapp för var sitt öga och ett varsitt tre meter långt svärd i händerna.

Samtidigt så ser hon ett helt gäng med krokodiler komma simmande emot henne.

Det sista hon ser innan jultomten öppnar bildörren och väcker henne är att sjörövargrabbarna tar ett jättekliv från båten emot henne, landar på varsitt krokodilhuvud  och svingar sitt svärd mot henne som den värsta golfspelaren.

-Lucia, vakna, vi är framme nu.

Lucia vaknar fortfarande vettskrämd, hon kliver ur bilen och säger till jultomten att hon behöver ta en dusch.

Helst en utan krokodiler tänker hon för sig själv.

-Ja, ta en dusch du medan jag och tomtemor gör klart maten.

Med ett badlakan runt kroppen så öppnar Lucia sin resväska och tar fram ett nytt vitt nattlinne.

Hela resväskan var nästan full med bara nattlinnen.

Är man Lucia så är man.

Hon tar på sig och går en trappa ner där hon känner värmen från en brasa och doften av mat.

I köket står jultomten och tomtemor med grytor och fat upp över öronen.

-Perfekt Lucia, varsegod och sitt så ska vi strax äta.

Vi ska bara ställa fram det sista.

Borta till vänster så ser hon ett jätterum och i rummet ett jättestort bord.

Där sitter redan en massa små tomtenissar, två andra gubbar som Lucia inte har en aning om vilka dom kan vara och längst in rummet så sitter också renarna på varsin pall.

Lucia går närmare och ser att en av nissarna vinkar och pekar och hon gissar att han vill att hon ska sätta sig bredvid honom.

-Tjenare Lucia, jag heter Jagge och jag är direktörtomtenisse här.

Ja, egentligen heter jag Jan Sighismund men jag kallas för Jagge.

Lucia var helt förskäckt fortfarande över det gigantiska bordet, alla tomtenissar, att renarna satt vid samma bord och att det var så mycket mat på borden.

Grötskålen som stod mitt på bordet var lika stor som en badtunna hon hade badat i Italien i förra veckan.

Bredvid den stod så mycket korvar, pastejer, sillsorter och köttbullar och en massa annat  så bordet helt svämmades över.

Nu hade också jultomten och tomtemor kommit med dom sista stora faten och satt sig till bords.

-Välkommen Lucia till oss och hoppas att du är hungrig.

Lucia hann inte säga tack för ett sugande ljud hann före.

Hon tittar bort åt vänster och ser att ljudet kom från en välkammad ren som genom ett sugrör försökt att fånga upp dom sista dropparna julmust ur sitt glas.

-Hannibal, skrek jultomten, vad håller du på med...

För första gången så kommer det här ett litet boktips.
Tipset går i det här fallet ut på att akta er för denna bok...
Jag lyssnar på den i bilen, till och från jobbet.
För det första så har jag insett hur viktigt det är att man trivs med den som läst in boken.
Den som läst in den här heter Frej Lindqvist.
Egentligen ingen aning om vad han sysslat med i sitt liv men någonting sa mig ändå att han var skådespelare.
Det lät liksom så, i alla fall under den första timmen.
Blir nu istället mer och mer säker på att han var så äckligt nervös i början och därför pustade och stånkade som en gammal gris.

Jag har nu hört på halva boken och känner mig säker på att det verkligen inte kommer att hända ett skit.
Det är tramsigt blablabla och tramsigt blablabla kommer det att fortsätta med.

Boken handlar om Pettersson, en äcklig liten sate som varje vår bosätter sig i sin stuga på landet för att förbereda sin sommarshow, en liten snuskshow med fyra aktörer.
Att han tänker på bara rumpor dygnet runt är ganska uppenbart.
I närheten bor Einar och Sara som är bönder.
Pettersson är kåt på Sara.
Just den här våren så dyker två andra snubbar upp, till och med på samma dag.
Gotthardt hyr en stuga i närheten och blir på två röda sekunder kompis med Pettersson.
Henrietta hyr en annan stuga i närheten och hon tvingas vara hos Pettersson ett tag då hon skadat sin fot.
Om, nu i fall att Pettersson blir kåt på Henrietta tror jag inte vi ens behöver ta upp här och nu.

Hela gänget ses hela tiden och dom är jäkligt tjatiga.
Dom pratar alla på exakt samma sätt och dom beter sig precis likadant.
Tvi fan....

Så här går det till i min lilla bil:
Jag lyssnar på en mening av boken...
Sen skriker jag två saftiga ramsor.
Nej, inte två fula ord.
Två riktigt fula, långa ramsor.

...och så fortsätter det, mening för mening.

Hur kan det vara intressant att höra ett gäng äldre människor tänka vad dom ska göra och sedan göra det.
Dom tjatar om och om, om dessa saker och hela gänget beter sig exakt på det här sättet.
Nej, dom har inga större, spännande planer om nu någon trodde det.
Nej, dom pratar om att åka och handla och om att det är mycket vatten i en jävla å.

Varför jag fortsätter lyssna.
Ja, hade det varit en vanlig bok så hade jag för det första jublat för att ha sluppit vidriga Frej Lindqvist och ärligt talat så hade jag sluppit hela grejen för då hade den fått ligga still.
Oja,,,

Jag kommer att svära vidare i min bil och hata dessa männsikor ännu mer.