Brev från hjärtat

Jodå, jag förstod att den här dagen skulle komma.
Helt logiskt, helt enkelt.
Jag såg hon som fyller mitt hjärta sedan den första dagen vi sågs.
Att jag inte har sett henne på över ett år och inte hört ett ord från henne sedan den 8 november förra året spelar ingen roll.
Hon inte bara finns i mitt hjärta, hon fyller det till bristningsgränsen.
Jag är egentligen inte det minsta chockad över hur omtumlad jag blev där jag åkte i min bil.
Jag tänker annars på henne sisosär hundrafjorton gånger varje dag, men efter att ha sett henne gå där går det inte att tänka på något annat.
Tänk vilka krafter vi har inom oss...
Att se den man älskar så mycket gå där ensam på gångbanan och veta att man aldrig får gå där bredvid och hålla varandra i handen så där mysigt nära som vi en gång gjorde gör mig så ledsen.
Du är finare än blommorna, än havet, än himmelen...
Du är finare än hela livet...
Det finaste som finns...
Jag älskar dig

RSS 2.0