INFO...
FORTSÄTTNINGEN PÅ BOKEN KOMMER FREDAG ELLER LÖRDAG KVÄLL.....
Inte Erlend, Fredrik...
Den häll tänker John och trycker den stora kudden hårdare mot sitt ansikte.
Den brukade göra det, kanske mest för att John tejpat dit fem centimeter tjock skumgummi runt hela klockan förutom där det nu stod 09:49.
Något senare, då väckarklockan definitivt tystnat kommer nästa ljudupplevelse i den lilla tvårumslägenheten.
Musiken som denna dag nog måste karakteriseras som hårdrock pumpas ut i rummet på en volym som mer förknippas med lördagskväll än lördagsförmiddag.
John sitter endast iförd ett par kalsonger och ett par svarta raggsockor vid köksbordet och äter den den näst sista och den sista knäckemackan som fanns i skafferiet.
Mellan bröden har han en stekt fiskbit som var kvar från middagen igår.
Klockan tolv ska han träffa Jagge nere på Smokey-paper café.
En currybagel där är bland det allra bästa John vet, det är därför han nöjer sig med vatten och den torra, simpla mackan nu.
Smokey-paper café är John´s andra hem kan man säga.
En avlång, mörk lokal är det med små lampor utplacerade vid varje bord eller mer som lutande gamla skolbänkar där dagens tidningsbud placeras samtidigt som man äter och dricker något från de geniala och annorlunda menyerna.
Rökning är en annan sysselsättning som bedrivs på Smokeyvilken inte stör varken John eller Jagge överdrivet mycket.
Dom båda kompisarna stoppar sällan en rykande pinne mellan käkarna och de gånger det händer så är det inte något smalare än en cigarill som åker in, snarare ordentligt tjockare.
Jagge eller som han egentligen heter Jan Sihgismund upplever till skillnad från vissa andra en lugn morgon utan varken utbrott eller rockmusik.
Svensktoppen kommer han däremot inte undan eftersom grannen Ida Lonér har klart nedsatt hörsel och Svensktoppen som favoritprogram.
När det bara återstår ettan på radion har Jagge precis mixat ihop frukosten och hällt upp den i ett stort glas.
Blandningen består av Citron yougurt, pressad kiwi, Trocadero, 4 msk. vanillinsocker och tre råa ägg.
Han vet att han kommer att behöva det för han vet att ettan på Svensktoppen för fyrtiosjunde veckan i rad är Kent-Robins med låten "Jag vill dansa med dig i mina armar".
Drickan kallar han för "SUE-FGK" vilket står för "skjuten ur en fet grå kanon" och kanon är precis det han känner sig tjugo sekunder senare.
-Fy fan, det är enda gången man känner att man har känsel inuti fötterna......och så snygg man blir sen.
Han funderar på om han ska döpa om drickan till "sprit utan alkohol" men bestämmer sig för att låta bli, mest för att försöka minska ner tänkandet på sprit.
Erlend Loe
"Kalven ska heta Bongo efter min far, slår det mig medan jag traskar tillbaka mot skogen.
Även om min far inte hette Bongo ska kalven heta Bongo efter honom.
Ibland måste man kunna vara öppen för den sortens kopplingar"
"Och till slut stod den där. Rakt under mig. Stor som fan. Älgar är stora. Man glömmer lätt hur stora dom är.
Och så hoppade jag ner på ryggen på den. Jag hade naturligvis gått igenom detta i huvudet dussintals med gånger. Jag hade förutsett att den inte skulle tycka om det och att den skulle fly. Och det stämde.
Men innan den fick upp farten hade jag borrat kniven i huvudet på den.
I ett enda jättehugg tog sig kniven igenom älgskallen och in i hjärnan och därifrån stack den upp som en lite konstig hatt. Jag hoppade av och kravlade mig i säkerhet uppe på en stor sten, medan älgen såg sitt liv passera revy: alla de bra dagarna med gott om mat, de soliga lata sommardagarna, den kortvariga förälskelsen i tjuren framåt höstkanten och ensamheten efteråt. Nedkomsten och glädjen att få föra generna vidare, men också de långdragna vintermånaderna förr om åren, och rastlösheten, det otroliga element som det såvitt jag kan bedöma kanske var en lättnad att befrias från. Den genomgick alltihop under loppet av några få sekunder innan den föll.
Sov så gott alla och i natt håller vi på Yankeesgrabbarna...puss och kram
Tidig lördag eller som jag ser det, sen fredag
Klockan är 01:04 och jag har nu tydligen bestämt mig för att börja skriva...
Varför ?? jaa, därför att jag har något viktigt att säga världen. Nej då, inte alls utan enbart för att jag tycker att det är kul att skriva. Om jag kommer att ta upp dagliga händelser i världen som t.ex. den detaljen att kronprinsessan Viktoria denna dag (som för dom flesta inte alls satt igång än)(undrar om Viktoria är vaken) fyller 30 år. Inte så mycket att säga om anser jag men jag minns den dagen hon fyllde 15 år. Den dagen köpte jag båda kvällstidningarna (undrar om dom var kvällstidningar då) och tittade på bilderna. Joo, jag tyckte att hon var riktigt söt då och samma kväll satt jag på mitt rum och skrev ett brev till henne. Har såklart ingen kopia kvar av det brevet men jag är nästan säker på att skrev en skaplig kärleksförklaring. Jag visste att jag inte skulle få något svar på det här brevet. Jag fick inget svar på det här brevet. I år på hennes 30-årsdag så tänker jag inte skriva något brev, inte för att jag är sur för sist utan bara för att jag inte tycker att hon känns lika intressant längre och inte är hon särskilt söt heller.
Jag skulle också kunna säga några ord om den hemska upplevelsen den franske längdhopparen (undrar om han hoppade långt denna kväll) var med om i kväll. Han satt efter sitt hoppande på en bänk och får då ett spjut som en tävlande kastat, i ryggen. Att spjut och kanske även diskusar och släggor ska kunna komma så snett så att tävlande i andra grenar liggerfarligt till känns otroligt. En funktionär fick dra ut spjutet ur honom. Ser ni samma bilder som jag tro, men jag måste säga att jag ser några riddare från 1300-talet också inne på den där arenan när jag blundar så lite kaos är det just nu.
Ska jobba och börjar klockan 07:00 denna lördag så att hoppa ner, blunda, sluta tänka på riddare och sova en stund kunde vara en bra idé, men eftersom jag läst ut en bok idag (jaja, jag vet att det inte är fredag längre men i min värld så är det fredag tills jag vaknar efter nämnda sömn) så ska jag ge skriva ner några rader ur den. Misstänker eller till och med lovar att det kommer att komma fler rader ur denna bok senare här.
Författaren heter Erlend Loe och boken heter Volvo lastvagnar.
"Kanske var detta en av de sällsynta morgnar när fåglar han aldrig förr observerat slog sig ner i hans park och närmast poserade för att bli sedda och avbildade, så som enstaka fåglar emellanåt gör- de ludren (de två sista orden är förresten inte del av von Borrings tankar, utan en kommentar som jag (som skriver detta) tillät mig att infoga för egen räkning, jag kunde inte låta bli)
Flera gånger i boken pratar han med läsaren och berättar om sina tankar eller infall som egentligen inte alls har med bokens historia att göra. Riktigt konstigt men väldigt underhållande.
Sov gott nu och håll en tumme för Detroit denna natt...puss och kram
