Världens bästa låt...

Jodå Scooter är kungar alla dar i veckan men detta är det bästa och mest mäktiga man kan uppleva i musikväg.
Tänk på den tiden Pappagrappa spelade den här låten klockan fem minuter i ett på natten...varje fredag och lördag...

http://www.youtube.com/watch?v=QbN0g8-zbdY 


Gammal goding

Here comes the dammsugar...TURN IT OFF...

Ekot, där jobbar inte vilken Karlsson som helst...

Varje timme dyker dom upp där i radion och jag undrar hur många av oss som tycker att dom mest är onödiga störningsmoment.
Bättre att dom går in och berättar när det väl händer något.
Hur många som återigen dött i ett självmordsattentat i Bagdad eller vad Obama eller Reinfeldt nu sagt känns totalt ointressant.

Jaja, dom kommer fortsätta dyka upp så är det ju bara.

Det som jag ofta undrar är hur det ser ut när dom söker nytt folk som vill jobba där:

Om ens Johan Karlsson får gå på intervju eller provläsning eller vad dom nu har ?
Får han det så spelar det ju ingen roll hur härligt han läser och hur stabil och samtidigt mysig röst han har...
So what...han heter ju Johan Karlsson.
Johan Karlsson jobbar inte på Ekot...

På Ekot heter man annat.

Jörgen I. Eriksson och Hans G. Sundell hade så vanliga namn att dom tvingades slänga in första bokstaven i andranamnet för att styra upp coolheten lite i alla fall.

Marianne Hasslow, Anna Hernek, Lena Jormby och Egon Malmgren har ju visserligen ett normalt namn men dessa tycker jag är lite väl...

Johan-Mathias Sommarström
Gunilla Hansen Bering
Folke Waxin
Henrika Åkerman

Det var gänget som står i studion men jag lovar att inrikes, utrikes och ekonomireportrarna inte är ett dugg bättre..

Fredrik Furtenbach
Louise Andrén Meito
Brita-Lena Ekström
Jenny Sanner Roosqvist
Kjell Albin Abrahamson
Per Eurenius
Nils Horner
Ginna Lindberg
Maria Persson Löfgren
Alice Petrén
Anders Pontara
Johan Prane
Caroline Salzinger
Vladislav Savic
Staffan Sonning
Cecilia Uddén
Stefan Winiger
Inger Arenander
Herman Melzer
Erik Ridderstolpe
Susanne Rhodiner
Tove Svenonius
Maria Repitsch
Nina Odermalm Schei
Marie-Jeanette Löfgren
Annika Digréus
Jon Sigtryggson
Vincent Dahlbäck

Det fanns fler men någonstans får man dra gränsen...
Blev lite besviken för han som jag tycker är värst fanns inte med men han jobbar väl på TT.
Jag återkommer med honom...

Mer eller mindre ljusblo...?

Ljusblo tänker träna mer styrketräning...
Ljusblo tänker gå/springa mer...
Ljusblo tänker äta klart mindre...

Varför ??

Har ingen lust att vara både olycklig, misslyckad....och fet.
Egentligen så borde jag enbart inrikta mig på dom två sista sakerna så att jag blir mindre och mindre, syns mindre och mindre, märks mindre och mindre....och till slut inte finns alls.

Lycka och lättnad för ljusblo.
Lycka och lättnad för alla.

Puss och kram

Bönderna söker...

Bönderna söker vidare efter ....jaa, kärleken får vi hoppas om du nu fortfarande tror på den...
Dom har nu valt ut först 12, träffat dom en snabbis, valt 6 och träffat dom lite mer på en utflykt i det blå.

Går det bra för dom??
Nej, är nog mitt spontana svar men för att ge dom en chans ....eller dömma ut dom fullständigt eller vad jag nu tänker göra...
Vi ska bena upp deltagarna och deras beteende lite.


Roger är den mest pinsamma av dom och att han är så ovan och så orutinerad av den här sortens möten är såå tydligt.
Han är säkert van att mumla lite med djuren på gården och när han väl har mänsklig kontakt under sina bridgekvällar så gissar jag att all hans koncentration går åt till att just spela och tänka, inte prata.

Hur man ens kan uttala -Jag hade gärna kunnat sitta tyst i fem minuter....som han gjorde under speeddejten där han hade just fem minuter på att ta reda på vad det var för en människa som hade skrivit ett brev till honom och som nu satt där bredvid honom.

Hur man kan kalla breven för kärleksbrev som framför allt han men även dom andra gjorde kan jag inte fatta.
Ett " jag känner ett intresse för dig" brev skulle jag nog vilja kalla det.
Kärleksbrev skriver man inte till en person man aldrig träffat eller ens pratat med....inte om man är över åtta och ett halvt i alla fall...

Roger tror att alla damerna är jättekär i honom...
Bra med självförtroende men kan det verkligen vara så ??
Knappast va ??
Han ser ut som en skolpojke med mustach, sisodär 161 cm lång.
Men men...det finns ju dom som är kära i Tony Olsson också...

Senast pratade han en hel del men jag känner att han kommer att hångla sig fram i den här serien...
Så oväntat egentligen, men det säger nog mest om att han nu fått ett grymt självförtroende.
Grattis Roger...

Kommer det att gå bra för Roger ??
Antagligen ja....eftersom damerna fortfarande är kvar så kommer dom nog att stanna.
Hade jag gissat efter speeddejten så hade jag gissat att dom runda damerna hade tagit sitt pick och pack och sprungit till skogs.

Jan Olof heter den här mannen...
Han är 37 år gammal...
37 !!!!!!!
Att dom i det här programmet, år efter år måste mixtra med folks ålder är obegripligt.
Den här snubben är i mina ögon 10-15 år äldre än mig.
Dom påstår att vi är jämnåriga....f**k heller...
Verkar som om jag har bra självförtroende...
Grattis ljusblo...;-)

Tillbaka till Jannemannen...
Under speeddejten så hade han stora problem med svettningar och ett jäkla hållapåande med ben och fötter.
Det såg så obekvämt ut för honom...
Men tjejerna är kvar....konstigt.

Tjejer förresten, dom flesta verkar vara ganska många år äldre än han....i alla fall om man utgår från hans fantasiålder 37...
En liten 31-åring har dock letat sig in i gruppen och hon har tydligen redan gift sig med gubben i sina tankar.
Hon ser ut som en som vill ha och behöver någon, inte nödvändigtvis Janne men Janne råkar ju vara någon  och då siktar hon in sig på honom.

Kommer det att gå bra för Jan Olof ??
Nej, det har jag svårt att tro...
Han är nog för kantig, för bestämd och för kass helt enkelt.

Kommer det att gå bra för 31-åringen ??
Knappast, men hon lär slippa pappa Janne som partner.
Hon lär hitta en annan looser, snabbt skaffa tre barn och bli ensam och övergiven.
En bullmamma som säger ja tack kan fungera i ett antal år men hur kul är det i längden...

Per Jörgen sköter sig mest bra tycker jag.
En småtrevlig prick som tycker att livet är underbart med alla sina tjejer.

Jag har en teori med det här att vissa bönder tidigare år och även detta år i hans fall har valt tjejer som är typ 20 år, dvs sisodär tio år yngre.

För det första så är det klart att en 20-åring lockar med sitt utseende...
Vill en sån godisbit ha mig ??
Mumsfilibaba...

Sen är det ju så att dessa snubbar aldrig har haft en 20-åring...
Dom har inte haft någon på så många år så dom har missat unga tjejer.
Att dom nu blivit upp i åren tänker dom inte på utan när en 20-åring finns att tillgå så tycker dom nog inte att det är konstigt alls att dom sätter tänderna i dom....dom har ju aldrig haft tillfället att göra det tidigare....och någon gång så måste dom ju göra det...
Inget konstigt i det...

Joo, sanningen är nog att det inte är så strålande då dom är med i detta program för at hitta kärleken.
En kärlek för livet...
Oddsen är nog mycket högre att dom gör det om dom hittar en partner som är 28 än 20.

I dom flesta fall så är det så men förra året så hade jag tydligen fel.
Då hittade ju han Örebroaren en ung tjej och för dom verkar det ju gå bra...

Kommer det att gå bra för Per Jörgen ??
Om han tar någon i närheten av sin egen ålder så tror jag nog det, annars så är det klart tveksamt.



Thilde har ett fint namn, är glad och trevlig...
Jag tror att hon hade ett ganska enkelt val att välja ut dom sex.
Frågan är hur hon ska välja och tänka i fortsättningen för att det ska bli bra...
Jag hoppas att hon lyckas...

Hon har en ung pojke med glasögon som verkar sympatisk men om hon ska välja honom är frågan.
Jag skulle nog ha gjort det....hahahaa....men för oss så skulle det nog gå riktigt åt skogen...:-)

Konstigt att jag uttalar mig om vem jag skulle välja i de gruppen där en kille ska väljas.
Ooopsss...
I dom andra grupperna har jag ärligt talat inte ännu hittat några pärlor.
Jag återkommer i frågan när jag har några nya tankar på fronten.

Kommer det att gå bra för Thilde ??
Svårt att säga....förr eller senare gör det säkert det men frågan är om han finns i den här gruppen...


Minnen....Puerto Rico

Det jag nu ska berätta är den upplevelse som är den mest skrämmande och konstiga jag någonsin upplevt...

Vet inte vilket år det kan ha varit men morsan var i alla fall sugen på att åka utomlands.
Farsan ville inte åka....en solvecka i april lockade tydligen inte honom.

Reservresenär blev jag...
Jag gillar solen i både april och alla andra månader...

Hotel Monaco, Puerto Rico, Kanarieholmarna var alla tiders.
Ett tvåvånings, ja, typ som ett radhus hade vi.

Stabil turist som jag är hade jag en dag inhandlat en hel hög med vykort som jag tänkte skriva på balkongen på kvällskvisten.
För att göra stunden en smula roligare så hade jag också köpt en liter Absolut Kurant, ett gäng Red Bull och någon liter juice.
Där satt jag i kvällsvärmen, skrev mina kort och drack mina glas....och jag har precis för mig att jag lyssnade på musik, var jag nu fick den ifrån.

Till slut så blev jag klar med mina 20 vykort...och kände mig så i gasen pigg och glad att jag tänkte att jag tar mig en sväng ner till centret i dalen och besöker ett discotek eller två.
Vid det här laget så var min absolutflaska knappt halvfull...något jag knappast var...

Hade sett att det fanns något disco nere i centret någon dag innan när jag satt på en bar och kollade på Rosenborg-Real Madrid...
Jag gled in på discot....där fanns tre barer och kanske sisodär 50 personer.
Jag slår mig ner i en av barerna, beställer en öl, lyssnar på den pumpade musiken och småsneglar på mina 50 discovänner.

Kommer inte ihåg om jag stötte på någon av flickorna men några gånger var jag uppe på dansgolvet och svängde friskt på kroppen....antagligen med en öl i handen.

Gissningsvis så gick två timmar innan jag bestämde mig för att jag skulle lämna stället och traska hem.
Från det att jag kom dit så hade jag stenkoll på varenda meter jag tog och på allt som hände där.
Jag minns att jag närmade mig dörren, tryckte ner handtaget och såg ut...

Sen är det svart......fullständigt svart....

Det nästa jag minns och från den sekunden är allt lika stenklart som det var inne på discot är att det är fullkomligt kolsvart, förutom en måne som försöker bryta sig genom moln och lysa upp litegrann.
Jag känner att jag kämpar för att hålla undan att glida ner från den brant jag tydligen befinner mig i och jag hör en massa hundar skälla...

Visst kommer tankarna om och om in i mitt huvud "vad jag gör där" och "hur kom jag hit" men mitt fokus är enbart att ta mig bort från den här steninga branten där mina fötter hela tiden glider på mängder av lösa stenar.
Jag hugger tag i små buskar allt eftersom jag försöker röra mig lugnt och stilla mot mot planare mark.

När månen lyser lite extra så ser jag att hundarna som skäller gör det på någon form av hundgård som befinner sig 5o meter ifrån mig.

Efter kanske en kvarts kämpande är jag nere på plan mark igen.
Med månens lilla hjälp så kan jag se konturerna på bergen och på det sättet gissa mig till var jag befann mig.
Jag börjar gå och träffar ganska snart på en väg som jag följer.
Varje framsteg är så skön...
Efter tio minuters promenad så märker jag att det blir ljusare och ljusare på himlen.
Det är inte månen utan belysning jag närmar mig.
Några minuter senare så ser jag belysningen och känner att det måste vara centret som jag besökt tidigare.
Jag promenerar förbi centret och vidare uppför sluttningen till mitt hotel.

Lättad sätter jag nyckeln i låset men dörren går inte upp...
Jag vrider och vänder och trycker och trixar...
Fem minuter senare ser jag morsan i dörren som var klart glasig.
Hon låser upp...
Jag kommer in...
Visst kommenterade hon min bristfälliga upplåsningsteknik (dörren hade två lås....lätt eller...) men mest kommenterade hon hur jag såg ut.
-Hur ser du ut ??
Hon såg klart oroad ut...
Jag visste inte hur jag själv såg ut men det gjorde ju hon.
Varför fråga...
Jag fick av mig mina leriga kläder samtidigt som jag berättade den här historien.
Hon såg inte lugnare ut direkt...
Trött som tusan somnade jag.

Än idag vet jag inte vad som hände mig.
Hur kom jag till den där branten ??
Gick jag dit själv eller körde någon dit mig ??
Varför skulle jag gå dit ??
Jag hade ju koll...
Varför skulle någon köra dit mig ??

Jag hade min plånbok och pengarna var i.
Jag hade mitt armband, min klocka, mitt halsband och mitt örhänge.
Jag hade inte ont varken i bakhuvud, rumpa eller någon annanstans...

Jag kommer aldrig att få veta vad som hände mig den där natten...

Nedan ser man en karta på Puerto Rico.
Centret ligger ungefär på mitten av bilden.
Puerto Rico är format ungefär som ett U där hotellen ligger utmed sluttningarna och centret, affärer, restauranger ligger i dalen.
Där jag befann mig i mörkret har jag markerat med ett X....ca: 3 kilometer från centret.


                                                                                                                 X















 

En annan del av den här resan var att jag och mina kamrater redan innan jag åkte hade ett stort problem.
Flyget gick från Norrköping och skulle såklart återkomma till Norrköping.
En lördag klockan kvart i tre skulle det landa.
Skulle jag hinna hem till klockan fyra när fotbollen från England skulle börja.
Det var frågan vi ställde oss och som skapade oro.
Vi skulle se på fotboll.
Vi skulle parta.
Vi skulle besöka Pizzeria Vesuvio.

Vi kom på det.
Dom lånade en av mina nycklar och om nu mitt plan eller jag skulle bli sena så skulle dom traska in och börja partyt.
Gissa om vi var lättade.

Jag kom hem till min lägenhet redan 15:40....

Egentligen finns det ytterliggare en historia till den där kvällen men den är hemlig...:-)


Kommentera på Aftonbladet

Ljusblo lever och han tycker...
Precis som det är kul att skriva ner sina tankar och åsikter här så lockar det ibland att tycka till bland nyheter på aftonbladet, mitt bland andra tyckare...

Men precis som jag tidigare både känt och fattat så finns det ingen plats här på planeten för ljusblo och hans tankar.
Ljusblo får inte tycka...

Ständigt får jag dessa mail av lilla aftonbladet:
Hej, vi har tagit bort en av dina artikelkommentarer:
Kommentaren bryter mot en eller flera av Aftonbladets medlemsregler.

Några exempel på vad jag skrivit:

Nyheten var typ sisohär:
Lagrell, den runda smålandstomten tycker att Norge borde slå till och haffa Lagerbäck som förbundskapten...

Jag skrev:
Norge är fint...
Norge är trevligt...
Norge är positivt...
Norge är charmigt...
Helt klart att herr Lagerbäck skulle må bra av det landet men Norge skulle inte må bra av honom.
Lagerbäck är typ lika charmig som en gammal trotoarkant....alltså passa bra i typ Iran...
Puss och kram

Skulle detta vara stötande eller brottsligt att tycka typ.....jävla töntar.

Nästa nyhet:
Jaa, hur nyheten lät minns jag inte men det handlade ju om Sverigedemokraterna och deras budskap och deras röstsiffror....typ

Jag skrev:
SD´s framgångar är helt naturliga.... Invandrarna är det som fixar rösterna till SD. Dom andra partierna tänker bara "vinna 19 september 2010" SD tänker på vårt land och det tycket jag att dom verkar jäkligt ensamma om att göra.

Sverige....töntlandet nummer ett..tvi

Igår skrev jag också ett inlägg och det försvann också....men nu kom det inte ens ett mail.

Bröderna Lejonhjärta

Dom 40 inledande minuterna av filmen "Bröderna Lejonhjärta" såg jag för någon vecka sedan.
Chock...lita på det.
Måste väl helt enkelt erkänna att jag aldrig tidigare sett filmen.
Det var en nyhet....trodde absolut att jag både läst boken och sett filmen.

Jag trodde inte att det skulle vara en film i min smak och det hade jag rätt i....det var det enda som stämde...

Det jag trodde var att filmen handlade om dom två bröderna varav den ena var dödssjuk.
Den andra brodern berättar att när man dör så kommer man till Nangiala och det är där dom senare ska träffas igen.
I Nangiala är allting bara fint och underbart.

Så långt hade jag rätt...

Jag verkligen hatar idioter som inbillar sig att vi kommer till något paradis när vi dör och att kasta in det budskapet i en barnfilm är så dumt så jag får lust att spy...

Det konstiga i den här filmen och jag kan knappt fatta det fortfarande var att det där paradiset var ett riktigt pisställe.
Klart otrevligt på alla sätt...

Varför skulle man se fram emot att komma till det där stället som bara snackades om straff hit och straff dit och gjorde man inte si eller så, så skulle man dödas...

ehhh....okej...

Nu vet inte jag hur filmen slutade och ärligt talat så skiter jag i vilket...
Bröderna Lejonhjärta är klar i mitt liv.

 Hörni folket....klipp er innan ni dör för i Nangiala finns ingen frisör....tydligen.


Beteende...

Flugor som flyger in och endast vilja ut surrande som galningar vid första bästa fönster har jag tagit upp tidigare.
Katter som sitter i fönstret och tittar ut kan man också undra över.
Speciellt då dessa håriga troll kommer ut och det första dom gör är att hoppa upp på fönsterbrädan och tittar in...
Snacka om att tro att det är bättre och mer spännande på grannens sida av staketet.

Flugor och katter har inte den hjärnan som gör att dom inser hur dumma dom är och vilket meningslöst liv dom lever.
Detta innebär att dom kommer att hänga i fönstrena ett antal hundra år till.
Grattis...

Vi människor inser med våra hjärnor både det ena och det andra och när vi till på köpet innehar ett hjärta så blir det lite mycket ibland.
Mår vi bra ? Nae va...
Allt väl med oss ?? tror inte det va....far åt helvete liksom...

Jag skulle gärna levt på 1500-talet...
För det första så skulle jag gillat deras sätt att leva bättre än vårat...
För det andra och bästa så skulle jag ha varit död och glömd nu...
Satan vad skönt !!!:-)

RSS 2.0