ljusblo

Dom 40 inledande minuterna av filmen "Bröderna Lejonhjärta" såg jag för någon vecka sedan.
Chock...lita på det.
Måste väl helt enkelt erkänna att jag aldrig tidigare sett filmen.
Det var en nyhet....trodde absolut att jag både läst boken och sett filmen.

Jag trodde inte att det skulle vara en film i min smak och det hade jag rätt i....det var det enda som stämde...

Det jag trodde var att filmen handlade om dom två bröderna varav den ena var dödssjuk.
Den andra brodern berättar att när man dör så kommer man till Nangiala och det är där dom senare ska träffas igen.
I Nangiala är allting bara fint och underbart.

Så långt hade jag rätt...

Jag verkligen hatar idioter som inbillar sig att vi kommer till något paradis när vi dör och att kasta in det budskapet i en barnfilm är så dumt så jag får lust att spy...

Det konstiga i den här filmen och jag kan knappt fatta det fortfarande var att det där paradiset var ett riktigt pisställe.
Klart otrevligt på alla sätt...

Varför skulle man se fram emot att komma till det där stället som bara snackades om straff hit och straff dit och gjorde man inte si eller så, så skulle man dödas...

ehhh....okej...

Nu vet inte jag hur filmen slutade och ärligt talat så skiter jag i vilket...
Bröderna Lejonhjärta är klar i mitt liv.

 Hörni folket....klipp er innan ni dör för i Nangiala finns ingen frisör....tydligen.