ljusblo

Det är en känslosam dag idag.

Den personen i hela världen som jag helst velat träffa, träffade jag idag.
Hon stod där och log och tittade på mig.
Jag trodde inte att det var sant.
Hon var så fin i sin lilla keps...finast i hela världen.

Kunde inte hälsa på henne just då men visste att jag skulle få tillfälle till det lite senare.
Jag bubblade av glädje.

Äntligen fick jag chans att ge henne en kram och prata lite med henne.
Ett snabbt hej och sedan kom tårarna.
Mina elever undrade varför jag var ledsen så jag fick berätta.

Senare när tiden var god så gick jag bort och busade och pratade med henne när hon och en kompis satt på en gunga.
Vilken glädje att få se henne, prata med henne och höra hennes underbara skratt.
Till slut skulle vi åka hem.
Hon ville inte att jag skulle gå.
Jag gav henne en sista kram och en puss på kinden.
Sen vinkade vi....

Det var så svårt att kunna fokusera på någonting annat på jobbet efter det.
På hemvägen efter jobb så satte jag som vanligt på min ljudbok i bilen.
När jag kom hem så hade jag inte hört ett ord.
Jag var någon helt annanstans.

Jag kan inte tänka på något annat just nu....
Jag kommer inte att sova mycket i natt eller imorgon natt och jag kommer att tänka på henne om och om och om igen i en väldigt lång tid framåt.

Ja, det känns sorgligt men det spelar ingen roll.
Jag är så glad att den här dagen kom.
Jag är så glad att jag fick träffa dig.
Tack lilla gumman...jag älskar dig