ljusblo

Telefonen ringer klockan kvart över tio i den lilla staden Rovaniemi  i norra Finland.

-Jultomten...

-Hej jultomten, det är jag Lucia som ringer.

-Lucia...det måste vara minst hundra år sedan jag pratade med dig senast.

Bor du kvar där nere på den där ön i Italien ?

-Ja, jag bor  i mitt kloster på Sicilien  och här har jag ju bott sedan jag var 22 år och det är över 1800 år sedan nu.

Då var det svårare att gissa i vilken snöby du bodde i nu för tiden.

-Ja, jag har flyttat runt lite.

Det blir så när alla människor inte kan bestämma sig var jag kommer ifrån och var jag ska bo.

Jag har bott på olika ställen i Sverige och Finland och uppe i Nordpolen och nästa år ser det ut som om jag kommer att flytta till Kazachstan.

Vad har du på hjärtat förresten eftersom du ringer kvällen innan din stora dag ?

Jag misstänker att du inte vill fråga om vi ska ta en badmintonmatch.

-Tänk vad trevligt det  var på den tiden när vi spelade badminton varje fredag.

Tråkigt att det gick som det gick senast vi spelade.

-Ja, det är verkligen tråkigt att dina ljus sitter där dom sitter och att du inte kan ta av dom eller ens släcka ljusen ens när man spelar badminton.

-Ja, tänk att hela hallen brann ner men tur att ingen dog.

Hur mår din ren förresten ?

-Rudolf mår bra men hans mule är fortfarande lika röd efter brännskadorna han fick den gången.

-Stackarn...

Jo, anledningen att jag ringer är att jag är så trött på det här luciandet och jag har absolut ingen lust att gå upp tidigt i morgon bitti och åka runt och höra mina tärnor sjunga dom där tråkiga sångerna .

-Så därför ringer du till mig ?

-Ja, jag hade ingen annan att ringa som förstår mig som du och så minns jag att du också var lite trött på ditt julande sist vi pratade.

-Ja, jag är så trött på mina paket och på min julgröt och på alla barn som först påstår att dom är snälla men sen slite paketen från mina händer, river uppp paketen och gnällen över ullstrumpor och Nalle Puh-kalsonger.

-Jag har en idé.

-Vad för idé ?

-Vi byter i år.

-Byter ?

-Ja, jag tar hand om din julafton och du tar hand om mitt luciande.

-Va ?

-Jag har funderat hela dagen och jag vill verkligen ta hand om Rudolf  och hela världens barn en dag.

Så vill jag gärna få sitta ner i en skön stol, dricka glögg och äta små chokladbitar.

Lite kul att få vara klädd i min favoritfärg rött också, fast jag har inte riktigt kommit på än hur jag ska kunna ha tomteluvan på mig utanpå dom brinnande ljusen.

-Menar du att jag ska vara lucia om bara några timmar ?

Hur ska det gå till ?

-Mina tärnor är i Australien just nu och ska börja lussa om fyra timmar.

Tomten tittar ut genom fönstret och ser att det snöar.

Termometern visar 10 grader kallt.

-Mina tärnor tar hand om allt.

Du behöver bara stå längst fram .

-Jag är trött....och hungrig.

Rudolf och hans kamrater hittar väl till Australien så du kan väl sova i släden ?

Lussekatter och pepparkakor kommer dom att ge dig hela dagen så hungrig är det sista du kommer att vara.

-Jaa, lussekatter har jag alltid önskat mig men aldrig fått.

Bara en massa seg knäck och köttbullar.

-Så du ställer upp på bytet ?

-När kommer du i så fall hit och börjar packa släden inför julafton ?

-Jag kommer till Rovaniemi flygplats den 20 december klockan 17:45.

-Oj, du har redan kollat flygtider till och med.

-Japp...

-Okej, jag åker på direkten så hoppas vi att det går bra.

Se bara till att dina tärnor vet att jag kommer och att dom tar hand om mig.

-Jag lovar.

Lycka till då så syns vi den 20 december hemma hos dig.

-Ja, vi syns då.

Så sa dom hej då till varandra och medan lucia ringde upp en av sina tärnor för att berätta den annorlunda nyheten så gick jultomten ut i stallet och gjorde i ordning renarna för en lång resa.

Rudolf tittade ner på sin klocka han hade på ena benet, kliade sig i huvudet med ett annat och gick fram till tomten för att lukta om han hade druckir för mycket glögg.

-Jag vet att vi egentligen inte ska dra iväg förrän om tolv dagar men det har blivit lite ändring i år.

Jag berättar på vägen.

Så drog dom iväg, Jultomten, Rudolf och alla dom andra renarna och jultomten han berättade vem som ringt och vad hon ville.

Renarna som var glada att få röra på sig tyckte att det var toppen att både få åka runt jorden nu och få göra det på julafton om tolv dagar också.

Rudolf som var den smarta renen förstod däremot inte hur jultomten skulle kunna vara lucia, men tänkte han att det här är ju år 2011 så det kanske går finfint.

Jultomten slumrade till några gånger på vägen  men däremellan så funderade han också vad han hade gett sig in på.

Hur ska jag kunna komma i ett sånt vitt litet nattlinne tänkte han.

Han hade som vanligt börjat redan i oktober att äta tre gånger så mycket som han gjorde resten av året.

Alla ville ha en tjock jultomte och det fick dom alltid för jultomten tyckte om mat och godsaker.

Nu tittade han ner på sin stora mage, rynkade pannan och kliade sig i det tjocka skägget.

Då kom han på att lucior inte ofta hade stora vita skägg.

Samtidigt började renarna går ner för landning i Australien och jultomten fick annat att tänka på när han först såg en kängru och sedan kände lukten av lussekatter.

Där nere stod också dom tolv tärnorna så fina i sina vita nattlinnen.

-Välkommen jultomten, sa dom och höll fram ett stort fat med lussekatter.

-Lussekatter, sa tomten.

Rudolf smakade på en men spottade snabbt ut den.

-Kom nu jultomten, vi går in i huset här borta för vi måste tvätta av dig och få på dig andra kläder.

Jultomten följde med, fortfarande smaskandes på lussekatterna.

-Ner i badet med dig så att vi kan tvätta dig.

Ditt hår och ditt skägg ska bli skinande vitt.

Tärnorna gnuggade och gnuggade och skrek att dom hade aldrig sett så smutsiga öron.

Till och med spindelnät bakom höger öra.

När badet var klart så skulle nattlinnet på.

Tärnorna drog och slet och sa till jultomten att dra in magen.

Det gick inte.

Det var inte ens nära...

En av tärnornna hämtade helt enkelt ett lakan från en av husets sängar klippte ett hål för huvudet och trädde det över huvudet på jultomten.

Nästa tärna kom med luciakronan och när den var på plats på jultomtens huvud så tändes ljusen av  tärna nummer tre.

Jultomten hade egentligen ingen aning om vilken av tärnorna som gjorde vad för han tyckte att dom alla såg likadana ut  och faktiskt tittade han ner på sitt lussekattsfat mycket mer än vad han tittade på tärnorna.

Till slut så kom en tärna och tog fatet ifrån honom och sa att det nu var fullt med små gula lussekattsmulor i skägget och att det minsann inte gick för sig.

Jultomten som nu var riktigt proppmätt ställde sig upp och skakde på skägget.

Tyvärr skakade han på hela sig så kronan på hans huvud gled ner från huvudet och det tog eld i lakanet ungefär vid jultomtens högra knä.

-Fort, ner i badet igen, skrek minst två, kanske alla tärnor i munnen på varann.

Fem minuter senare så var jultomten återigen torr, ett nytt lakan var på och ljuskronan var på hans huvud.

En av tärnorna hade ställt sig väldigt nära och väldigt långsamt berättat för jultomten att han måste komma ihåg att han hade kronan på huvudet och därför inte kunde göra några hastiga rörelser.

Jultomten hade tittat på den söta tärnan och blivit nästan hypnotiserad av att titta på hennes underläpp som rörde sig upp och ner när hon pratade.

Vad hon sagt hade han ingen aning om.

Nu var det då dags för dom att börja.

Jultomten fick veta hur fort eller rättare sagt hur sakta han skulle gå och hur han skulle ställa sig.

Han hade egentligen mest lust att sätta sig på toa för han hade ordentligt ont i magen av lussekatterna.

-Sankta lucia..... och lite senare är dom på plats på den lilla scenen.

Jultomten klädd som lucia i mitten och tärnorna på sidan av honom.

När den första sången var slut så hör publiken den ordentligt tjocka och skäggiga lucian  med hög röst säga...

-Finns det några snälla barn här ?

Publiken som var ungefär hälften vuxna och hälften barn spärrade upp ögonen, tittade på varann och småfnissade.

Bara en pojke långt bort i lokalen skrek JAA... men han fick snabbt en arg blick från en tant som satt bredvid honom.

Alla andra var så vana vid att vid Lucia så satt man tyst och var lugnare än i kyrkan.

Jultomten höll sig sedan lugn ett bra tag.

Han lyssnade på tärnornas sång och fick bara mer och mer ont i magen.

Samtidigt var han sugen på mer lussekatter.

Han undrade hur många sånger som skulle sjungas innan showen var slut.

Om han inte kom till en toa snart så skulle det här sluta illa.

Om jag bara fiser lugnt och försiktigt så kanske det kommer att kännas bättre i magen, i alla fall en liten stund.

Nu var det en ovanligt fartig sång och tärnorna tog verkligen i och då var det bäst att passa på.

Jultomten tog också i och han kände att rumpan vibrerade i några sekunder, men det lät inte.

Han log och kände sig genast bättre i magen.

Ungefär tre sekunder senare så når en lukt in i hans näsa.

En fasansfull lukt som antagligen skulle döda varenda mygga inom två kilometers avstånd.

Jultomten tittar oroligt rakt framåt och hoppas att den doften inte ska nå människorna på den första raden.

Samtidigt hör han att sången på scen börjar avta och tärnorna som aldeles nyss stått så raka och ståtliga nu börjar vaja fram och tillbaka och deras huvuden böjs nästan helt bakåt.

Jultomten ser att en tjej med röd klänning på första raden svimmar.

Han hoppas åtminstånde att hon bara svimmar.

Samtidigt som den ledande tärnan högt och ljudligt sätter igång avslutningssången så känner tomten att han måste fram till rödaklänningenflickan för ingen annan omkring henne verkar ha märkt att hon svimmat.

Han kommer på att han inte har en aning om hur han ska hjälpa henne.

Han är ju bara bra på att vara jultomte och på såna saker som jultomtar ska vara bra på.

Alltså att ge renarna mat, att slå in paket, att tillverka schackspel, att göra såna där fina krulliga snören på paketen och att äta gröt och köttbullar.

Fast allt det där utom ätandet gjorde ju tomtemor och tomtenissarna.

Han var bra på att äta.

Han var nästan på väg att börja gråta när han åter tänkte på flickan.

Hon hade lite saft i ett glas och det tog han och kastade i hennes ansikte.

Det mesta hamnade i hennes hår och vaknade gjorde hon inte.

Benen högt, tänkte han sen.

Han lyfte upp henne, vände henne upp och ner och började hoppa.

Klänningen hade begravt hans huvud och han såg ingenting.

Han känner att han nästan trillar omkull och sätter därför ner flickan igen.

Mun mot mun metoden fungerar säkert tänker han.

Han närmar sig flickan och samtidigt som han öppnar sin mun tjugo centimeter från flickans mun så vaknar hon till och öppnar ögonen.

Hon ser direkt ner i halsen på den stora tomten.

Runt munnen ser hon massor med skägg.

Hon tror att hon håller på att ätas upp av ett stort vilddjur.

Hon skriker allt vad hon orkar, alla runt henne skriker allt vad dom orkar och jultomten skriker allt vad han orkar samtidigt som han ser den sista raden av tärnor borta vid dörren.

Han fortsätter skrika när han springer mot dom för att komma ut från det här hemska stället.

Ljuskronan tappar han ner i knät på en förvånad äldre herre och för varje tungt steg som han springer så känner han att han släpper en fis, den här gången med höga ljud.

Han springer tills han hittar en toalett.

Där inne sätter han sig och hör ett kaos utanför.

Han gissar att alla människor fick en väldig fart ut från lokalen.

Hoppas att det gick bra för herrn som fick ljuskronan över sig tänker han.

Efter en halvtimme kommer han på att han faktiskt har två lussekatter i en ficka på magen.

Han känner sig väldigt yr och tänker att det nog är för att han säkert behöver äta något.

Att det kan vara av den gasiga lukten på toan tänker han inte.

Han äter och går ut.

Tärnorna stod ute i solen och klappade renarna och tittade snett på jultomten när han kom gående.

-Förlåt, sa jultomten.

Tärnorna sa först ingenting.

Det syntes vad dom tyckte och tänkte.

Ledartärnan var den första som sa något:

-Vi måste åka härifrån.

Vi hade tänkt att besöka fyra ställen till i Australien men vi åker nu.

Vi har pratat med Rudolf och han vet att vi ska till Danmark.

Vi kan inte åka ren så vi tar flygplanet här borta.

Du hoppar upp i släden, du äter inte en enda lussekatt på vägen så ses vi i Danmark om åtta timmar när det är morgon där.

-Okej, sa jultomten.

Han kände att det var dags att lyssna nu.

Han ville inte förstöra tärnornas viktiga dag.

Han ville inte förstöra för några andra heller som han gjort i Australien.

Rödaklänningenflickan och herrn med ljuskronan och ett gäng till hade inte haft en bra dag.

Uppe i luften så somnade han och drömde om att han skulle bli en annan sorts jultomte.

Inte en sån jultomte som bara var bra på att äta.

Han drömde om att han var bra på att prata franska, att kunna räkna ut jättesvåra mattetal, att kunna känna skillnad på dyra viner, att kunna laga fina fiskrätter och att kunna hjälpa någon som har svimmat.

När han vaknade så tänkte han fortfarande på fisk.

Han hade alltid hatat fisk och kunde inte ens äta goda köttbullar när det doftade lutfisk i samma rum.