ljusblo

Har redan tidigare nämnt, ja, rent av skämt ut mig här när jag pratat om mina drömmar.
Japp, sjuka...
Mina drömmar har alltid roat mig eftersom jag både kommer ihåg dom väl och tycker att det berikar mitt liv på något sätt.
Ja, på något knasigt sätt...
Har även berättat att jag på olika sätt kan styra mina drömmar.

Senaste året så är mina drömmar rena mardrömmar...
Jag vaknar upp och mår dåligt.
Minst sex av veckans sju dagar så drömmer jag om min kära...
Drömmarna är aldrig helt lika men känslan jag har är alltid detsamma.
Jag träffar på henne och vill att hon ska vara glad att jag finns, att jag är där.
Det händer aldrig...
Oftast så blir allt fel ibland med andra ingridienser som gör att det känns än jobbigare.
Så vaknar jag...ledsen.

Har tyckt att det är konstigt att jag alltid drömmer om henne speciellt eftersom jag ofta lyckas styra mina drömmar.
Nu har jag kommit på det...
Såklart att jag drömmer om henne.
Jag vill inget hellre än träffa henne, att om möjligt få henne att le...
Skulle jag sluta drömma och hoppas så skulle jag vara död.