Ärr
Jag gillar skarpt att man kan klicka sig fram till redan sända radioprogram och lyssna på det man vill precis när man vill.
Att kunna lyssna på Christer på småtimmarna är toppen.
Till på köpet är dom menlösa nyheterna bortklippta.
Kommer det en dålig låt så slipper man den genom ett lätt knapptryck.
Fantastiskt på alla sätt...ja, förutom att man inte kan deltaga i programmet om nu det skulle vara intressant.
Dagens program, ja, egentligen så var det visst i tisdags det sändes handlade om ärr.
Man skulle då berätta om var man hade sitt ärr, hur det såg ut och hur klantig man hade varit för att få det.
Jag borde ha ringt...
Inte helt oväntat kanske.
Jag berättar här istället.
För det är väl ingen vits att ringa programmet nu, sisodär fem dagar för sent, till på köpet klockan halv tre på natten.
Så här var det:
Jag jobbade i mataffär i Oslo och just den här dagen så skulle jag grilla kycklingar.
Jodå, jag gjorde det ibland.
I vanliga fall så låg kycklingarna på någon form av plast i en papperslåda och vanligtvis så var dom också tinade när det var grilldags.
Inte den här dagen...
Chefen hade denna dag placerat dom frysta kycklingarna i en stor plastlåda som han fyllt med varmt vatten.
Att annars få på dessa godingar på två parallella, 80 cm järnspett var inget problem om man visst var man skulle sticka in dom i djuret.
6-7 kycklingar fick man på, på ett dubbelspett.
Frysta kycklingar var en helt annan femma och jag fick ta i rejält vilket gjorde att vagnen som min plastbalja stod på inte stod helt stilla.
Ärligt talat så var inte den stora plastbaljan helt stilla heller...
Kommer nu inte ihåg om jag hann göra några spett klara och inkastade i ugnen eller om det var under spett nummer ett det lilla missödet hände.
Jag hade med våld fått dit två kycklingar på spettet och skulle inleda den tredje...
Det vill sig inte som jag vill och plötsligt känner jag att både vagn och plastlåda vill därifrån ungefär lika mycket som jag och för all del även kycklingarna...
Allt går fort men jag hinner tänka att jag måste rädda kycklingarna, både på spettet och i plastlådan från att hamna på golvet.
Inser att jag lyckats behålla plastlådan på vagnen och spettet har jag ju också räddat.
Jag har det ju i handen...
Ja, just det, bokstavligen i handen.
Det ena spettet har gått in mitt i min vänstra hand.
Spettet som är snäppet tjockare än en blyertspenna har så gott som genomborrat min hand för på ovansidan av handen sticker huden upp någon centimeter.
Bara huden på ovansidan den inte gick igenom alltså.
Nu kan jag alltså stå där med spettet hängande fritt med två stycken kycklingar på.
Konstig känsla vill jag lova.
Det gjorde inte ont för fem öre och jag skymtade inte något blod genom den tunna plasthandsken men jag kände att detta kan väl inte vara bra.
Jag traskar helt enkelt iväg genom affären in till vårt lunchrum med spettet och kycklingarna dinglande.
Chefen Roger såg mest undrande ut...
Morten med som vanligt en Grandiosa i handen börjar gapskratta...
Tvekar om jag ska dra ut spettet eller om jag ska ha det kvar när jag traskar bort till det lokala sjukkontoret (hittade inget bra ord just där).
Roger och Morten tycker att jag nog kan göra det.
Hur hade det annars sett ut tro....det var bara fyra hundra meter men ändå...
Jo tack, doktorn tyckte att det var ett väldigt fint sår som skulle läka på ett bra sätt.
Ärret är knappt en centimeter långt och jag gillar det.
Tycker för övrigt att ärr är något bra.
Det ska synas att man levt.
Ett ärr betyder ju att man gjort något och oftast så gläder det någon och jag kommer alltid att komma ihåg Mortens härliga skratt...:-)
