Speedway
Jag har nästan i hela mitt liv bott i Vargarnas stad Norrköping och gjort det utan att ha besökt Kråkvilan som speedwayarenan heter här en enda gång.
Jag har ett antal frågetecken om den här sporten som jag känner att det är dags att reda ut nu....känner att jag behöver hjälp...
* Att åka runt, runt på en helt platt bana känns trist....gillar man motorer känns motorcoss eller enduro något fräckare va...
* Starten och första kurven...???
Fyra stycken sticker iväg som raketer för att komma först till det där optimala spåret....broms finns inte, det är bara att gasa.
Ojj, där flög en kille in i stängslet som en liten vante...konstigt ?? NAE VA...
* Nej, jag kan inget om motorer men tydligen är det något skit som man ska skruva på för att motorn ska gå optimalt.
Man måste tydligen skruva varje gång man kör för att hitta det rätta.
Varför är det inte rätt på onsdagen om man har hittat rätt på tisdagen ??
För att det är sju grader kallare, för att det är sol på tisdagen, för att man kör i Kumla, för att det är mer grus på onsdagen eller för att man åt två korv innan start och därmed väger 0,7 kilo mer på onsdagen...???
Fattar inte....
* Inom fotbollen så pratas det ofta om klubbkänsla eller rättare sagt bristen på klubbkänsla när en spelare byter klubb för att han får några tusen mer i veckolön....alltså han skiter i klubben han spelar i utan bara bryr sig om sig själv.
I speedway fungerar det på ett helt annat sätt...ett jäkla skumt sätt skulle jag säga.
Man är med i en klubb i England, en i Polen, en i Danmark och en i Sverige...
Fyra klubbar i fyra länder...vilket ju måste betyda att den där snubben man prejar ut på tisdagen i England kanske är ens lagkamrat på onsdagen i det polska laget...
Synd att säga att man umgås med sina lagkamrater eller det kanske man gör...man kanske reser tillsammans mellan dom där länderna och lagkamrat är man kanske med allihopa, ialla fall någon dag i veckan...i något land.
* Hörde Andreas Jonsson på radion häromdagen...
Han hade kört bra i en tävling och såg nu en möjlighet att komma topp tre i det sammanlagda (var det VM dom kallade det...).
Tre tävlingar återstod i år....en i Slovenien, en i Italien och en i Polen...
Om detta säger han såhär:
-Dom banorna som återstår gillar jag, dom passar mig bra...
VAD I HELVETE....tänker jag.
Okej om en golfspelare, en maratonlöpare eller en cyklist säger så men en speedwayförare....
Deras jävla banor ser ju likadana ut....dom är platta som pannkakor och innehåller fyra kurvor, fyra likadana kurvor.
Vad är det Andraes gillar ??
Har dom speciellt grus på just den banan i Slovenien....har dom skitgod korv på just den banan i Polen....och har dom extra snygga lättklädda flickor på just den där banan i Italien som står vid starten och ....ja, vad dom nu gör.
Är det så kanske att Andreas (och alla andra förare) går på mental träning och lär sig att intala sig att varje bana passar just dom....antagligen är dom lite puntade som inte fattar att alla banor är likadana.
Antagligen måste dom också träna friskt på att skruva också....eller gör någon annan det åt dom, medan dom äter den där korven.
Troligen är dom också ganska sugna på att dö eller känna hur det känns att bryta tjugoåtta ben när dom dundrar in i den där första kurvan gång på gång...
Mycket funderingar och som vanligt inga svar,....jag går och tar en korv istället.
