14 april-19 maj....
35 dagar sedan skrev jag ett inlägg som jag döpte till NDU....vilket ju betyder Nära Döden Upplevelse
Kopierar in lite klipp från det inlägget här:
Jag har alltid hatat att springa den där svängen och det är något som jag hela tiden inser men inte riktigt kan fatta ....så allt som oftast springer jag där igen....mitt nöt.
Efter en hemsk första halva så tänkte jag....hur ska jag ta mig hem ( nae, jag grät inte, var för trött för det...)
I såna lägen kommer man verkligen på dom bästa ideérna och jag kände mig som en kombination av Einstein och Gunder Hägg när jag ökade tempot markant och lubba uppför den första backen.
Efter den backen så kände jag mig inte längre som någon av dom herrarna.
Snarare som en överkörd råtta med Linda Rosings hjärna...
Det var ungefär då den där upplevelsen kom och tog mig...
Nära döden....japp, helt klart...
38 minuter och 48 sekunder tog eländet...
Rekordet för rundan sattes den 12 juni 2004 och då sprang jag 3 minuter och 4 sekunder snabbare än idag.
Tiden den gången var alltså 35,44.
35 dagar sedan var alltså detta och sedan den dagen så har jag sprungit en gång i veckan.
Har varit så pass klok att jag inte sprungit den här rundan....förrän idag...mitt nöt.
Jag kände att jag sprang snabbare idag....och vet inte om det var för att jag på något sätt trodde att jag fixade det där tempot eller om jag helt enkelt bara ville hem, jävligt fort.
Att tro att man pallar ett högt tempo på den där rundan är idioti....svintrött och svinjobbigt är det....att man inte får svininfuensan bara av att vara så jäkla korkad är nästan inte mer än rätt.
Att tro att man kommer hem fortare är inte heller en smart tanke.....
Är man trött i dom backarna på hemväg så är det 50/50 om man överhuvud taget tar sig hem...
Idag liksom alla andra dar när jag springer den rundan så var det nog ganska nära:
-hjärtstillestånd
-kvävning....kunde inte få nog luft
-att jag ramlade platt som en pannkaka i sista nerförsbacken...
-döden
Men jäklar vad jag måste ha sprungit för mitt tidtagarur visade tiden 34,56 när jag var i mål....
34,56....
3 minuter och 52 sekunder snabbare än för 35 dagar sedan.
Den gången tog jag det inte lugnt....jag var nära döden.
Än mer konstigt är att detta är det snabbaste jag någonsin sprungit den här rundan...
48 sekunder snabbare till på köpet.
Det är inte klokt.
37 år gammal....men tydligen inte slut än....och inte heller död.
Kopierar in lite klipp från det inlägget här:
Jag har alltid hatat att springa den där svängen och det är något som jag hela tiden inser men inte riktigt kan fatta ....så allt som oftast springer jag där igen....mitt nöt.
Efter en hemsk första halva så tänkte jag....hur ska jag ta mig hem ( nae, jag grät inte, var för trött för det...)
I såna lägen kommer man verkligen på dom bästa ideérna och jag kände mig som en kombination av Einstein och Gunder Hägg när jag ökade tempot markant och lubba uppför den första backen.
Efter den backen så kände jag mig inte längre som någon av dom herrarna.
Snarare som en överkörd råtta med Linda Rosings hjärna...
Det var ungefär då den där upplevelsen kom och tog mig...
Nära döden....japp, helt klart...
38 minuter och 48 sekunder tog eländet...
Rekordet för rundan sattes den 12 juni 2004 och då sprang jag 3 minuter och 4 sekunder snabbare än idag.
Tiden den gången var alltså 35,44.
35 dagar sedan var alltså detta och sedan den dagen så har jag sprungit en gång i veckan.
Har varit så pass klok att jag inte sprungit den här rundan....förrän idag...mitt nöt.
Jag kände att jag sprang snabbare idag....och vet inte om det var för att jag på något sätt trodde att jag fixade det där tempot eller om jag helt enkelt bara ville hem, jävligt fort.
Att tro att man pallar ett högt tempo på den där rundan är idioti....svintrött och svinjobbigt är det....att man inte får svininfuensan bara av att vara så jäkla korkad är nästan inte mer än rätt.
Att tro att man kommer hem fortare är inte heller en smart tanke.....
Är man trött i dom backarna på hemväg så är det 50/50 om man överhuvud taget tar sig hem...
Idag liksom alla andra dar när jag springer den rundan så var det nog ganska nära:
-hjärtstillestånd
-kvävning....kunde inte få nog luft
-att jag ramlade platt som en pannkaka i sista nerförsbacken...
-döden
Men jäklar vad jag måste ha sprungit för mitt tidtagarur visade tiden 34,56 när jag var i mål....
34,56....
3 minuter och 52 sekunder snabbare än för 35 dagar sedan.
Den gången tog jag det inte lugnt....jag var nära döden.
Än mer konstigt är att detta är det snabbaste jag någonsin sprungit den här rundan...
48 sekunder snabbare till på köpet.
Det är inte klokt.
37 år gammal....men tydligen inte slut än....och inte heller död.
Kommentarer
Trackback
