Minnen....Ölshopping i Bulgarien
Någonting säger mig att detta inte är den enda gången mina minnen kommer att traska tillbaka till sommaren 1996 när jag, Reimer och Cliff besökte Bulgarien.
Hela resan var ett kaos av konstiga händelser....här kommer bidrag nummer ett:
Dom två första dagarna så gick vi till affären för att handla våra öl.
Jodå, vi handlade öl varje dag och vi gjorde det alltid på väg från stranden till hotellet.
Utanför vårt hotell stod några unga tjejer (typ 13-15 år) med sin lilla shoppingvagn som sågs innehålla godis och snacks och lite annat.
Chips är gott till öl så vi stannade såklart och köpte några påsar.
Tjejerna undrade om vi inte i fortsättningen ville handla öl av dom så slapp vi gå till affären och släpa ölen så långt.
Vi skulle få dom kalla och till ett bättre pris än affären och givetvis så skulle vi få vårt nya favoritmärke Astika.
Vi var inte svårövertalade vill jag lova...
Det fungerade klockrent varenda dag ....vi köpte våra kalla öl och våra chips och vi var lika glada och nöjda som tjejerna....till en dag...
Vi kom gående lika pigga, glada, brunbrända, sandiga och Coco Jambooiga som vanligt uppför stentrappan mot shoppingvagnen och hotellet.
Direkt såg vi dock att tjejerna inte alls var lika glada som vanligt utan såg väldans oroliga ut...
Dom har glömt våra öl idag tänkte vi men so what....då är det väl bara att gå dom 500 meterna bort till affären...
Vi konverserar och lyckas förstå varandra så att vi fattar att dom har fixat öl men inte just dom ölen som vi brukade få...
Vi tog inte så hårt på det meddelandet kan jag säga utan behöll våra leenden uppe och gjorde klart för tjejerna att det var helt okej med annan öl.
Den ölen vi brukade få var Astika i burk, 33 cl...
Den ölen tjejerna nu nervöst plockade fram var Astika i flaska, 50 cl...
När tjejerna sedan berättade att det var samma pris som vanligt gick nog våra hjärnor igång mer än vad dom gjort på hela den där resan....
Att sedan flaskölen också var snäppet starkare gjorde oss inte heller besvikna.
Tjejerna hade alltså varit ärligt nervösa inför mötet med oss....att tänk om vi skulle bli besvikna på dom...
Till slut släppte deras spända ansikten och dom förstod att vi hade även denna dag blivit nöjda....tänka sig...
Hela resan var ett kaos av konstiga händelser....här kommer bidrag nummer ett:
Dom två första dagarna så gick vi till affären för att handla våra öl.
Jodå, vi handlade öl varje dag och vi gjorde det alltid på väg från stranden till hotellet.
Utanför vårt hotell stod några unga tjejer (typ 13-15 år) med sin lilla shoppingvagn som sågs innehålla godis och snacks och lite annat.
Chips är gott till öl så vi stannade såklart och köpte några påsar.
Tjejerna undrade om vi inte i fortsättningen ville handla öl av dom så slapp vi gå till affären och släpa ölen så långt.
Vi skulle få dom kalla och till ett bättre pris än affären och givetvis så skulle vi få vårt nya favoritmärke Astika.
Vi var inte svårövertalade vill jag lova...
Det fungerade klockrent varenda dag ....vi köpte våra kalla öl och våra chips och vi var lika glada och nöjda som tjejerna....till en dag...
Vi kom gående lika pigga, glada, brunbrända, sandiga och Coco Jambooiga som vanligt uppför stentrappan mot shoppingvagnen och hotellet.
Direkt såg vi dock att tjejerna inte alls var lika glada som vanligt utan såg väldans oroliga ut...
Dom har glömt våra öl idag tänkte vi men so what....då är det väl bara att gå dom 500 meterna bort till affären...
Vi konverserar och lyckas förstå varandra så att vi fattar att dom har fixat öl men inte just dom ölen som vi brukade få...
Vi tog inte så hårt på det meddelandet kan jag säga utan behöll våra leenden uppe och gjorde klart för tjejerna att det var helt okej med annan öl.
Den ölen vi brukade få var Astika i burk, 33 cl...
Den ölen tjejerna nu nervöst plockade fram var Astika i flaska, 50 cl...
När tjejerna sedan berättade att det var samma pris som vanligt gick nog våra hjärnor igång mer än vad dom gjort på hela den där resan....
Att sedan flaskölen också var snäppet starkare gjorde oss inte heller besvikna.
Tjejerna hade alltså varit ärligt nervösa inför mötet med oss....att tänk om vi skulle bli besvikna på dom...
Till slut släppte deras spända ansikten och dom förstod att vi hade även denna dag blivit nöjda....tänka sig...
Kommentarer
Trackback
