ljusblo

Det var igår jag lärde mig den här förkortningen...
Idag fick jag uppleva det på ett riktigt otäckt sätt....

NDU är en förkortning på "Nära döden upplevelse"

Jag hade bestämt mig för att ta en löptur denna dag och trots att det var kallt ute och jag var trött och mest längtade ner under täcket så kom jag iväg när jag fick en lucka mellan Cluj och Sassuolo...
Cluj ....var ungefär den känslan jag hade när jag pustat uppför dom första backarna men det är faktiskt ett rumänskt fotbollslag.
Sassuolo låter som en pizza ...mitt i prick, nästan.
Ett fotbollslag är rätt svar MEN det är italienskt.

Tillbaka till den åtta kilometer långa turen bort till Getteröbryggan och tillbaka...
Ni är med va....var vi befinner oss...skönt...:-)
Jag har alltid hatat att springa den där svängen och det är något som jag hela tiden inser men inte riktigt kan fatta ....så allt som oftast springer jag där igen....mitt nöt.
Efter en hemsk första halva så tänkte jag....hur ska jag ta mig hem ( nae, jag grät inte, var för trött för det...)
I såna lägen kommer man verkligen på dom bästa ideérna och jag kände mig som en kombination av Einstein och Gunder Hägg när jag ökade tempot markant och lubba uppför den första backen.
Efter den backen så kände jag mig inte längre som någon av dom herrarna.
Snarare som en överkörd råtta med Linda Rosings hjärna...
Det var ungefär då den där upplevelsen kom och tog mig...
Nära döden....japp, helt klart...
Jag har hört rykten om att man då ....ska se något ljus i en tunnel....möta någon...(i mitt fall liemannen) och man ska känna att själen lämnar kroppen.
Det hände inte mig....
Jag såg bara den där jävla grusvägen som dock kändes mer som kvicksand....jag mötte två stycken storkar (typ storkar...jag vet inte) och tänkte att dom där kommer att bita mig....misstänker att dom trodde detsamma om mig så dom pep av ner i diket.
Kände ändå eftersom dom var det enda levande jag såg på den där turen att jag skulle hälsa...eller nåt.
Rock´n roll....fick jag ur mig.
Dom sa inget...
Det jag kände var att snart kommer jag att spy......det "clujade" massor i magen för varje steg jag tog.

Allt var som en dimma under resten av turen men tro det eller ej men till slut kom jag hem...
Knappt vid medvetande så jag kan faktiskt inte svara på om det var liemannen, jesus, storkarna eller mina ben som tog mig hem...skiter ärligt talat i vilket.
38 minuter och 48 sekunder tog eländet...
Det är trots att jag idag kände mig som något över 90 år faktiskt exakt 58 sekunder snabbare än vad jag sprang på den 16 juni 2003...men det är klart,då kan jag ju ha varit bakfull och det kan ha varit + 46 grader i skuggan....det förtäljer inte mina anteckningar.
Rekordet för rundan sattes den 12 juni 2004 och då sprang jag 3 minuter och 4 sekunder snabbare än idag.
Men men...idag var jag ju nästan i evigheten och vände....coolt värre så här i efterhand.

Take care out there...