Lördagen är här....
Det är lördag....först så får jag be alla mina fans om ursäkt.
Måste meddela att, just nu i alla fall att det inte kommer någon fortsättning på min bok.
Istället för att få fart på det här stället så tänker jag dela med mig av mina tankar.
Jag tänker och grubblar inte mycket, inbillar jag mig i alla fall, men att jag har tankar om saker och ting det kan vi vara säkra på.
Det första som jag måste meddela, så att ni kan tycka lite synd om mig direkt från början är att jag träna triceps (jaa, dom där musklerna som sitter bakom muskeln på armen som man alltid visar om man ska visa hur stark man är) i torsdags.
Fyra olika övningar körde jag och visst kändes det jobbigt men jag kan inte påstå att jag kände mig trött eller ansträngd i muskeln när jag var klar.
Vilken besvikelse....
Igår (fredag) kände jag mer, tror inte att det gick en minut då jag inte kände av den och i vissa lägen som när tröjan ska av eller på så skrek jag, jaa, högt.
Det är likadant idag.
Lite jobbigt att det gör ont hela tiden, men bättre det än att inte känna något som läget var i torsdags.
Nu när vi har tyckt synd om mig ett tag så kan vi lida lite med dom riktiga grabbarna som var ute och sprang maraton i ett stekhett Osaka idag.
Fascinerande att titta på tycker jag.
Det går så fort för dom att dom vid sidan av vägen ibland springer med dom tävlande och i bästa fall så hänger dom med i bild i 100 meter...och det tempot håller dom i över 4 mil.
2,15 sprang vinnaren på i natt...jag har sprungit på 3,35...
Det mest sjuka (ska man ju inte berätta) är att man, nae, inte man utan jag får lust att snöra på mig skorna och springa...och springa.
Jag lämnar det ämnet.
Spännande att se om Carolina lyckas i VM.
Klart att hon lyckas vinna, frågan är om hon kan prestera ett riktigt bra resultat.
Detta tänkte jag innan det hela började, nu vet jag ju att i dom två första grenarna så agerade hon super.
Nu tror jag på europarekord.
Ska väl inte börja diskutera dopinghistorien nu (oj, där gjorde jag det) men den där Kersee som har världsrekordet är nog en ful fisk.
Hennes man var ju också tränare (eller langare) till den vidriga Florence Griffith-Joyner.
Kommer ni ihåg henne, hon med naglarna som sprang fort på 100 och 200 meter för 15 -20 år sedan gissningsvis.
Hon har världsrekorden som ingen än är i närheten av.
Det bästa i kråksången är att den människan dog, bara 38 år gammal.
Så kan det gå när man petar i sig saker som man inte ska:-).
Rättvisa kallas det, men för 17 ta bort hennes rekord ur statistiken.
För att fortsätta idrottspratet så tycker jag nog att det är dags för den där Svennis och hans lag att förlora idag.
Den där 12-åringen dom har i mål kommer nog att släppa in fyra bollar tror jag.
Nu ska jag jobba lite här,,,joo, jag sitter på jobbet.
Fick precis en bulle av kocken och kaffe har jag såklart.
Laddad för att arbeta med andra ord.
Puss och kram och håll den där tummen för Carolina i kulan nu...
Måste meddela att, just nu i alla fall att det inte kommer någon fortsättning på min bok.
Istället för att få fart på det här stället så tänker jag dela med mig av mina tankar.
Jag tänker och grubblar inte mycket, inbillar jag mig i alla fall, men att jag har tankar om saker och ting det kan vi vara säkra på.
Det första som jag måste meddela, så att ni kan tycka lite synd om mig direkt från början är att jag träna triceps (jaa, dom där musklerna som sitter bakom muskeln på armen som man alltid visar om man ska visa hur stark man är) i torsdags.
Fyra olika övningar körde jag och visst kändes det jobbigt men jag kan inte påstå att jag kände mig trött eller ansträngd i muskeln när jag var klar.
Vilken besvikelse....
Igår (fredag) kände jag mer, tror inte att det gick en minut då jag inte kände av den och i vissa lägen som när tröjan ska av eller på så skrek jag, jaa, högt.
Det är likadant idag.
Lite jobbigt att det gör ont hela tiden, men bättre det än att inte känna något som läget var i torsdags.
Nu när vi har tyckt synd om mig ett tag så kan vi lida lite med dom riktiga grabbarna som var ute och sprang maraton i ett stekhett Osaka idag.
Fascinerande att titta på tycker jag.
Det går så fort för dom att dom vid sidan av vägen ibland springer med dom tävlande och i bästa fall så hänger dom med i bild i 100 meter...och det tempot håller dom i över 4 mil.
2,15 sprang vinnaren på i natt...jag har sprungit på 3,35...
Det mest sjuka (ska man ju inte berätta) är att man, nae, inte man utan jag får lust att snöra på mig skorna och springa...och springa.
Jag lämnar det ämnet.
Spännande att se om Carolina lyckas i VM.
Klart att hon lyckas vinna, frågan är om hon kan prestera ett riktigt bra resultat.
Detta tänkte jag innan det hela började, nu vet jag ju att i dom två första grenarna så agerade hon super.
Nu tror jag på europarekord.
Ska väl inte börja diskutera dopinghistorien nu (oj, där gjorde jag det) men den där Kersee som har världsrekordet är nog en ful fisk.
Hennes man var ju också tränare (eller langare) till den vidriga Florence Griffith-Joyner.
Kommer ni ihåg henne, hon med naglarna som sprang fort på 100 och 200 meter för 15 -20 år sedan gissningsvis.
Hon har världsrekorden som ingen än är i närheten av.
Det bästa i kråksången är att den människan dog, bara 38 år gammal.
Så kan det gå när man petar i sig saker som man inte ska:-).
Rättvisa kallas det, men för 17 ta bort hennes rekord ur statistiken.
För att fortsätta idrottspratet så tycker jag nog att det är dags för den där Svennis och hans lag att förlora idag.
Den där 12-åringen dom har i mål kommer nog att släppa in fyra bollar tror jag.
Nu ska jag jobba lite här,,,joo, jag sitter på jobbet.
Fick precis en bulle av kocken och kaffe har jag såklart.
Laddad för att arbeta med andra ord.
Puss och kram och håll den där tummen för Carolina i kulan nu...
Kommentarer
Trackback
