ljusblo

Den avslappnade på skoj tipsklubben (till skillnad från den allvarliga, tidskrävande och ibland väldigt dyra tipsklubben) som jag nyligen blivit infångad i har en punkt i sitt forum där man ska berätta om sitt favoritlag.

Så här såg min ut...och jag vet att jag som vanligt hade svårigheter med att komma till sak.

Jodå, visst har jag ända sedan den dagen jag rätt och slätt tvingades med i denna exklusiva skara tänkt att jag ska skriva några rader under den här rubriken.
Att jag inte gjort det tidigare beror mest på att jag känt att det antagligen kommer att sluta i något som gör er läsare väldigt trötta och ni kommer att skrika "romansnubbe" efter mig.
Jag får ta det för nu är jag redo.

Mina tidiga minnen om lördagseftermiddagarna i soffan framför tv och Tipsextra innehåller mig, brorsan och farsan.
Året var 1980 och jag var 8 år.
Alla tre hade vi någon liten stryktipsrad men vad jag kan minnas så var det aldrig någon av oss som vann en endaste krona.
Morsan dök upp och berättade glatt att hon vunnit 32 kronor på lotto.
Jag var den i soffan som var klart argast och jag var definitivt den som hade ätit upp sin ZigZag-tablttask fortast.
Min bror hade kvar av sin ända fram till torsdag veckan efter.
Jäklar vad jag hatade honom för det...

Jag har absolut ingen aning om varför jag fastnade för mitt lag eller mina lag kanske jag ska säga.
Swansea och Coventry fastnade ändå i mitt huvud det året och trots att Swansea placerade sig långt före Coventry så var det Coventry som tog sig in i mitt hjärta.
Mina ljusblå krigare placerade sig aldrig någonsin på den övre halvan av tabellen men det spelade inte så stor roll.
Givetvis så var jag ensam i min närhet om att hålla på Coventry.
Minns att brorsan höll på WBA.

I högstadiet så lärde jag känna en grabb vid namn Månsson och han och jag fann varandra.
Givetvis så var det väldigt konstigt att han visade sig att vara Coventrysupporter precis som jag men så var det.
Under mina år som Oslobo kom herr Månsson några gånger och vid ett tillfälle så kom han inte bara för att träffa mig utan också för att vi skulle spela Supportercupen tillsammans med supportrar till engelska ligalag.
Mest folk från Norge givetvis men även folk från Sverige, Danmark och Finland.
Vi visste såklart att Coventry skulle ha ett lag med då vi var medlemmar i den Scandiviska supporterklubben.
Det vi inte hade planerat och som egentligen inte alls behöver få någon plats just här är att vi var ute på partaj kvällen innan, kom hem klockan fyra på natten och därför var lagom snygga när vi stod på fotbollsarenan klockan halv åtta på morgonen.
Efter första matchen gick vi dom 300 meter bort till mitt ena jobb vilket var en mataffär.
Där fick vi i oss både nygrillade kycklinglår och en hel del vatten och sen var vi med i matchen igen...
Tre matcher spelades och vi som enbart spelade med glada amatörer hade det tufft mot lag som plockat ihop riktigt bra fotbollspelare.
Men en upplevelse var det såklart och att spela för Coventry är givetvis en ära.

Att jag är en Coventrysupporter kan man se på några olika sätt.
Sedan 1996 så innehar jag en tatuering föreställande den övre delen av Coventrys klubbmärke på min vänstra överarm.
På klubbmärket finns en elefant och precis som alla andra engelska lag så har Coventry en maskot i form av ett djur.
I vårat fall då en elefant.
En fantastiskt fin ljusblå elefant vid namn Sam.
En sån liten mjukisdjurelefant klädd i Coventrys dress köpte jag 1998.
Sedan den dagen så har jag samlat på blå elefanter och gissningsvis så har jag någonstans mellan 200 och 300 stycken nu.

Coventrys och min största framgång var 1987 då vi vann FA-cupen i en fantastisk final över Tottenham.
Om någon är intresserad av att låna videon från den matchen så säg bara till.
Många hjältar har genom åren tagit på sig den fina ljusblå dressen och mina två favoriter är Dion Dublin och Mick Quinn.

Nej, jag har aldrig sett mitt lag live och det beror enbart på att jag är en soldyrkare som hellre lägger respengar som tar mig till en blå himmel och en fin sandstrand.
Kanske kommer jag till Coventry en dag...

Katastrof....mina kaffefilter är slut...

Läser nu på Wikipedia om ordet katastrof och känner att jag kanske tänjer linan lite väl långt.

Tydligen ska en mängd människor drabbas och i mitt fall så drabbas endast jag då Sam inte skitar ner sin fina tunga med någon brunaktig dryck.

Jodå, jag förstod att den här dagen skulle komma.
Helt logiskt, helt enkelt.
Jag såg hon som fyller mitt hjärta sedan den första dagen vi sågs.
Att jag inte har sett henne på över ett år och inte hört ett ord från henne sedan den 8 november förra året spelar ingen roll.
Hon inte bara finns i mitt hjärta, hon fyller det till bristningsgränsen.
Jag är egentligen inte det minsta chockad över hur omtumlad jag blev där jag åkte i min bil.
Jag tänker annars på henne sisosär hundrafjorton gånger varje dag, men efter att ha sett henne gå där går det inte att tänka på något annat.
Tänk vilka krafter vi har inom oss...
Att se den man älskar så mycket gå där ensam på gångbanan och veta att man aldrig får gå där bredvid och hålla varandra i handen så där mysigt nära som vi en gång gjorde gör mig så ledsen.
Du är finare än blommorna, än havet, än himmelen...
Du är finare än hela livet...
Det finaste som finns...
Jag älskar dig

Den konstiga helgen på landet fortsatte.
Ja, jag badade och som vi alla vet så får jag kaffe när jag doppat ner den ljusblå kroppen....(ehhhh)
Den här jäkla helgen så lyckades jag glömma min kopp.
Vilken skandal.
Vilken sorg.
Fick dricka kaffe i matlådan som jag släpade en macka i.

Ser ju fan inte riktigt klokt ut...

Nog för att jag inte varit ute på något löppass på mer än två veckor men speciellt tjock kan jag inte säga att jag är.
Alltså inte mig vi ska prata om här och nu...


Det här är Susanne Eman, givetvis från USA.
Susanne har lyckats att bli världens fetaste mamma och vi gratulerar såklart med en riktigt smaskig salladstallrik.
Gröna salladsblad är som vi alla förstår inget Susanne ligger på knä och plockar, än mindre smaskar på.

Susanne är 32 år gammal och väger 330 kilo.
Att det finns sjuka människor i världen fattar man (igen...) när hon skriker ut att hon tjänar sina pengar som modell.
Jepp, män gillar att titta på fräsiga bilder av äckelfluffiga Susanne.

Susanne är inte jordens smartaste heller...
Hennes mål är att bli den tjockaste kvinnan som någonsin levt.
Då ska vågen visa 730 kg.
Enligt Susannes planer så ska hon nå den vikten vid 41 års ålder.

21 tusen kalorier om dagen vräker hon i sig och det innebär en matsedel som typ ser ut så här:

Jag tappade ett ägg i förra veckan.
Jaja, så mycket enklare att plocka upp det nu när "olyckan" är en gnutta stelare än vid tappet. 

                           

Jaha, en bomb i regeringshuset i Oslo och många skjutna på ett ungdomsläger.
Samma person ligger bakom båda dåden.

Överallt hör man och läser man om varför...

Jag är inte det minsta chockad.

Jag hade blivit förbannad om det var någon utländsk organisation som gjort detta mot Norge pga av någon jävla karikatyr eller liknande.

Nu var det inte så...
Lite konstigt.

Men att detta kommer att ske är inte konstigt.
Jag skrev dess rader den 23 februari i år.

Såna här massmord som sker ibland i världen när en människa studsar in i en gammal skola och skjuter sju-åtta stycken och sedan sig själv är också ett intressant fenomen.
Galningar kallas dom också och visst kan man se dom som det men deras anledning är precis som min skulle vara.
Dom är så långt nere, ser inget hopp och ingen glädje och vet att dom kommer att ta livet av sig.
Gissa om dom fullständigt skiter i att ett gäng oskyldiga dödas på samma bräde??
Jo tack...
Hata alla...
Hata livet...

För att vara lite negativ så kan jag berätta att såna mord kommer att öka så ini bomben mycket i framtiden.
Fler och fler människor som upplever motgångar i livet vilket dom inte är vana vid kommer och inte fixar på något sätt kommer på det här viset att ge upp eller hur man nu vill uttrycka sig.

Nu var detta inte riktigt på det här sättet men ändå...

Ni som inte förstår så kan jag berätta för er att ni måste till och börja med inse att människor är olika.
Många människor mår så otroligt dåligt, av många olika orsaker.
Vissa av dom tycker helt enkelt inte att saker fungerar som dom borde.
Deras regering fungerar inte, deras land fungerar inte och deras värld fungerar inte.
Vissa människor bryr sig inte om dessa saker men andra gör det vare sig dom vill eller inte.

Jag är noll intresserad av politik men det jag ändå ser och hör är enbart trams.
Inte för att gå in på det närmare här men säg till exempel att man var en av dom sex procenten som faktiskt gick iväg och röstade i Sverige i höstas och där faktiskt röstade på ett parti som dom ville ge sin röst.
Just det, Sverigedemokraterna.
Ingen från något annat parti vill varken arbeta med eller lyssna på detta parti.
Det dom antagligen inte tänker på är att dom fullständigt pissar på 6 procent av Sveriges befolkning.
Att ingen av dom 6 procenten gjort något liknande som den grabben i Norge tycker jag är konstigt.

Detta är en väckarklocka kanske...
En väckarklocka att man inte kan fullständigt skita i en del av befolkningen.
Den här grabben gjorde något otroligt grymt mot väldigt många men för honom så var nog redan Norge kört...och kanske hoppas han att någon ska förstå honom.

Behöver jag säga att dess dåd kommer att fortsätta...

En sjuk grej med politik är att nu ser vi Norges statsminister Stoltenberg hela tiden i tv och han berättar hur mycket han bryr sig och hur mycket det norska folket ska ta hand om varandra.
Han bryr sig garanterat mycket eftersom det var hans arbetsplats och hans ungdoms-paradis-sommarställe där allt hände, inget snack om den saken.
MEN.....pga av att detta hemska hände så kommer hans popularitet öka.
Det är så det funkar.
Det säger en hel del om politik.
Reinfeldt har tagit på sig slipsen, beklagat och erbjudit Sveriges hjälp.
Då säger vi grattis till honom också till några enkla röster.

För övrigt så tycker jag att det är trevligt att se norska kanaler där man annars ser dom boring svenska.

Har ni liksom jag sett detta på tv och inte alls slängt er på telefon utan istället rynkat pannan en smula.
Jag pratar om ett mynt, eller en medlaj ska det tydligen vara....men det ser ut som ett mynt.
Medlajmyntet gjordes till när Victoria och Daniel (ni vet, dom...) gifte sig i juni förra året.



Nu visas detta mynt på tv som en sorts reklam eller som en sorts uppmaning...KÖP
Att detta medlajmynt över huvud taget gjorts verkar sjukt bara det.
Vem vill ha ett sånt ??
Visst, gör ett exemplar och ge till dom nygifta men sen räcker det väl.
Priset på detta mynt var 450:- + porto, 49:-.....summa 499:-.

Anledningen till att det nu skriks fram i tv är att det är ett år sedan dom gifte sig och antagligen så har dom en kappsäck eller två med guldmynt som inte sålts.
Därför får man nu köpa ett mynt för 99:- och porto ingår i det priset.
Skaplig rea skulle jag säga.

Den här myntmedaljen ska tydligen vara belagd med 24 karats guld vilket borde innebära att det inte är helt gratis att tillverka.
Dom har kört reklam om det i tv ett bra tag nu och det kostar så vitt jag vet också pengar.
Porto ska dom rackarna altså också betala.

...och myntet kostar 99:-
Det roligaste av allt är att dom berättar att överskottet går till Kronprinsessparets Bröllopsstiftelse.
Den stiftelsen kan fan inte få många korvören och är det trots allt så att den guldet och reklamen och portot och allt annat jäkla arbete inte kostar så mycket som det faktiskt borde göra så tog dom ett hutlöst hemsk pris från början.

Ja, jag vet inte jag...men jag beställer inget mynt, den saken är säker.

Semester kanske innebär att man ska vila upp sig och göra så lite som möjligt...
Kanske det kanske.
Gränser borde det dock finnas på hur slöaktig man får vara.
Idag vaknade jag sent vilket jag inte brydde mig mycket om.
Vidare så fick jag en sorts tanke att idag kanske ändå är dagen då det ska rensas och renas, fixas och trixas här hemma.
Bra tanke....slöfock.
Eftersom jag alltid tar såna här saker på största allvar så bäddar jag ner mig (ja....vänta och se) med papper och penna redo att skriva ner alla saker jag ska göra.
Jag känner mig jätteinspirerad.
Samtidigt som jag skriver så känner jag också hur behagligt det är under täcket och hur trivsamma herrarna Vacchi och Adamsson är som kommenterar Tour De France.

21 saker får jag i alla fall ner på min lista.
Jag fortsätter att njuta av mitt kaffe och cykeltävlingen.
Fem timmar senare är cyklingen slut och trots att jag inte trampat en enda meter så känner jag mig lite trött....och somnar.

Nyss så kollade jag brevlådan....tom.
Den saken stod inte med på listan.
Insåg då att skriva den jävla listan borde jag ha skrivit upp så att jag i alla fall fått stryka något.
På väg in så ser jag två getingar...
Just ja, getingarna.
Att spraya lite där dom kommer fram mellan altanplankorna står ju med på listan.
Jag greppar sprayen och sprayar en stund.
Märker att två getingar flyger in i mitt kök istället.
Jag efter med sprayen...
Nu har jag dödat två getingar men gjort mitt kök omöjligt att vara i.
Det sticker i både min hals och i mina ögon.....men jag kan i alla fall stryka en sak på listan.

Klockan börjar bli mycket...snart dags att krypa ner och se på Bear Grylls på Discovery...

En jobbig dag är över

Synd att säga att den har använts så mycket varken av er eller av mig för den delen.
Första inlägget innehöll blandat småsnack och kronprinsessan Victoria gled in där i ett hörn, antagligen för att hon just den dagen fyllde 30 år.
Såklart fyller hon år i år igen och i dagens NT så hittade jag ett quiz om henne.
Eftersom jag närmar mig ålderdomen så svarade jag lugnt och sansat på dom tio frågorna.
Svåra frågor var tanken medan jag höll på, men givetvis så lyckades jag att skrapa ihop 10 rätt.
Amazing....

Har vi nu en rackarns tur (eller otur) så kommer det fler inlägg denna högtidens dag.

Känns som om Iran är ett av världens mest kassa länder.
Ja, jag tror det men vad vet jag...
Någon jävla ordning får det väl vara i ett land men det känns som om dom fokuserar på fel jävla ordning.
Idag fick vi nytt bevis på den saken.

Hörde nyheten på radion och för en kort sekund så tänkte jag att nu gör dom något bra...
Skapligt fel...

Så här lät det:

Mer än 70,000 så kallade sedlighetspoliser har placerats ut i huvudstaden Teheran för att se till att invånarna klär sig enligt regeringens direktiv.

Kvinnor kommer att arresteras om deras kläder är åtsittande och visar figuren alltför tydligt. Män kommer att stoppas om de bär halsband eller har olämpliga frisyrer.

Där har vi deras prio i livet.
Konstigt att det går så bra för dom.
Snälla någon...BOMBA....och gör det hårt.

Definationen på sommar växlar nog på vem man frågar...
Kanske att kunna bada, äta dom första jordgubbarna eller helt enkelt att bara vara ledig.
För mig så är en av sakerna med sommar att man ska kunna dricka sitt kaffe ute och kaffet ska vara slut i koppen innan det har blivit för kallt att njutas av.
Nu har jag varit ute på landet i en vecka utan att lyckas med detta en jäkla gång.
Därför drar jag nu härifrån och återkommer med ny förhoppning nästa vecka.

Eftersom jag faktiskt har ett hundratal fiskar så får jag helt enkelt ta hand om dom också.
Konstaterat att dom äter som det värsta krokodilstimmet så i natt slog jag slag i saken och beställde lite mat till dom.
Sisodär 16 liter mat...
Har länge känt ett hat mot mitt rengöringsfilter jag har vid dammen och hopplöst sett att något rent vatten får jag aldrig.
Filtret är såklart inte gjort för en damm på 90 kvadrat som innehåller över hundra fiskar så att skylla på och hata det är en gnutta orättvist.
Sneglat på ett nytt stabilt filter som gör sitt jobb och som är ruskigt lätt att rengöra men konstaterat att det kostar otroligt mycket pengar.
Pengar som jag inte har.
Nattetid så är det tydligen svårt att se saker på ett sunt och klart sett så trots att jag inte druckit annat än kaffe så ser jag mig själv beställa ett filter.

Jag inser att jag kommer att få leva på knäckebröd, vackert väder och kärlekens glädje en lång stund framöver.
Hmmm...
Med andra ord enbart knäckebröd...

Här är skapelsen....bara 9690:-






                                                     

Två veckor sedan så limmade både Kristi flygare och nationaldag en helg så helgen var inte två dagar utan fantastiska fem.
Givetvis så firar inte jag någon av dom där dagarna på annat sätt än att räcka ut tungan åt väckarklockan, krama kudden, njuta av solen och hinka en del kaffe.

Ovanligt nog så klämde jag i mig en och annan öl och cider dom här dagarna och lyckades med dessa hitta på en enkel och helt osvettig sport.

Sporten går ut på att kasta prick...att från altanen kasta ner burkar och flaskor på en liten gräsyta två meter längre ner.
Jag har sprayat cirklar i gräset och givetvis ska man komma så nära mitten.

Årets sommarsport 2011.

                            

Nej, nej, nej...
Det är inte mina ord...
För ovanlighetens skull så fattar jag till hundra procent.

Det är andra som inte fattar.
Typ arga snickare och lyxfällansnubbar...
Tror dessa programledare verkligen att folket som dom besöker mår som prinsar och prinsessor och som fungerar som dom själva gör.
Folket som dom besöker mår så jäkla dåligt, har mått så jäkla dåligt lääänge och är snäppet precis ovanför att ha gett upp fullständigt.
Dom orkar inte längre...
Dom är så långt ifrån att ens tro på att det ska lösa sig att dom skiter i det...
Skiter i allting...

Att en människa som mår bra i livet fungerar helt olikt vad en människa som har mött stora hinder dag efter dag år efter år gör är givet.
Du har din verklighet arga snickare...
Du har din verklighet lyxfällansnubbe...
Inse att dom ni besöker befinner sig någon helt annastans på väldigt många olika sätt.

Sluta att ställa frågor till dom om varför dom inte tagit tag i saker...
Ni vet svaret...

Det var en gång en pojke som hette Ivan.
Han är sex år och bor i Kroatien.
Ivans mormor är antagligen ett riktigt gammalt pracktpucko som tror sig vara smart.
Enligt henne så är Ivan väldigt stark och det kan vi tro på.
Att han däremot lyckats bota sin granne från en benskada bara genom att grannen satt barnvakt åt Ivan låter mer hokuspokusaktigt.
Det riktigt speciella med Ivan är att metalliska föremål fastnar på honom som om han vore en stor magnet.

Enligt en expert är detta en omöjlighet.

Jag har tittat på bilden nu ett tag.
Jag är inte den som är den som kritiserar folk till höger och vänster....nja, inte så ofta barn i alla fall.
Jag ser det som en logisk och till och trolig sak att tro att Ivan kan ha mumsat i sig en eller annan magnet.
Jag har en känsla av att Ivan tuggar i sig både det ena och det andra.
Maten räcker kanske inte till all dar i veckan men Ivans hunger stannar inte av.
Detta kan förklara mormoderns desperata försök att göra sitt barnbarn till attraktion och på det sättet tjäna några pesetas.
Pengar för att täcka Ivans matkostnader såklart.

Till att sluta av med vill jag säga och nu tänker jag inte vara så len i munnen längre utan skrika ut...

SLUTA ATT ÄTA IVAN...
Sanningen är att du har tryckt i dig ett och annat i dina dar (bara typ 2000) och oavsett om du har ätit magneter eller inte så sluta.
Sanningen är att Ivan har tryckt i sig mängder med sega råttor, ett antal klunkar svart dryck som börjar på Coca och mycket, mycket annat.

Att han ser ut som en 56-årig lastbilschaufför ser jag som en skandal (nyhet) än att det sitter fast några bestick på honom.
Förstår så fort han kan hugga in i den blodiga biffen när han ser den.
Han har ju hela tiden besticken med sig.
Ta det lugnt Ivan och be mormor berätta om det där gröna som kallas sallad.

Nu blir jag lite sådär smått osäker på om det är jag som är den udda chokladbiten i asken eller kanske den fula fisken i vasskanten...
Att sitta bekvämt borde vi alla vara överens om att vi vill, men tydligen kan vad vi tycker är bekvämt skilja från person till person.
Eftersom vi har en soffa och inte pinnstolar framför tv´n så borde vi tycka att en soffa är det skönaste att sitta/halvligga/ligga i, eller ??

Utomhus så går utvecklingen att vi ska ha soffor där också och dom ser inte väldigt sköna ut men dom är snygga.
Baden Baden stolar har funnits i årtionden och andra liggaktiga stolar finns också så att man ska sitta på pinnstolar annat än när man äter mat fattar jag inte.

Läste en tidning vid namn Villaliv härom dagen och störde mig lätt inte bara en utan två gånger på deras hurrande av stolar som jag skulle hata efter mindre än en minut.

Jag visar bilder för att visa skillnaden mellan Villalivs sittande och mitt sittande...

Så här såg det ut i Villaliv:


595:- för några små träpinnar som inte ser det minsta bekväma ut....tycker jag.
Vill ha !, skriker människan ut...

Några blad senare i tidningen så visas den här bilden:

Om det är svårt att läsa så ställer jag gärna upp och förtydligar den lilla texten vid bilden.
"Friggeboden försågs med ett trevligt och inbjudande soldäck med sköna sittmöbler".

Sköna sittmöbler!!!!!
Skämtar dom eller ??


Ingen risk att man somnar och det kan man ju se som en fördel såklart.
Den enda fördelen...

Jag köpte förra våren en soffa på blocket.
700:- kostade den.
Tänkte att den håller väl ett år i alla fall.
Planen var att trots att det var en innesoffa så skulle jag ha den ute på min altan.
Just där står den.
Den stod där förra året.....tog in den i vintras...
Där står den det här året.
Kuddarna tar jag in när det ska bli mycket regn.
Den har fått regn på sig men torkar otroligt fort, blir inte det minsta förstörd och luktar inte det minsta.
Här kommer den:




Om jag inte vill somna så har jag andra sittplatser här och där i min trädgård, för jag lovar att den här kan man somna i.
Fantastikt skönt att tidigt på morgonen krypa ner i den här.
Bekväm att sitta i.
Bekväm att halvligga i.
Bekväm att ligga i.

700:-

595:- för pinnstolen på första bilden.
Visst är 105:- pengar och jag menar inte att dom ska ha min soffa i en tidning men ärligt talat...
Kalla inte era trästolar för sköna sittmöbler.
Tack...

Brukar vilt kasta ur mig hat till alla möjliga håll men det är sällan jag kastar skit i motvind, dvs. på mig själv.
Är så medveten om att jag samtidigt som jag kan vara en väldigt bra människa både för mig själv och dom som korsar mina vägar så kan jag vara usel och fungera sämre än en fluga i ett köksfönster.

Tur att ingen är gift med den här sopan tänkte jag men sanningen är att jag garanterat inte vore en sopa om jag vore gift.
Att jag är en sopa är faktiskt enbart för att jag inte är gift...och aldrig kommer att bli det.

Ett hopplöst liv är när man vet att man kommer att leva ensam resten av sitt liv.
Lita på att man blir hopplös själv då.

Nu kommer jag snart till saken...

Jag plockar fram min bilnyckel så sätter vi oss till rätta.

Min bil har en motorhuv precis som alla andra bilar.
Problemet med min är att den ständigt glappar sig upp och ner som ett kastrullock som som ligger på ett vrålkokande vattenbad.
Den sitter alltså inte fast och jag har ärligt talat ingen aning om hur nära jag är en katastrof där jag får hela huven upp emot mitt fönster.
Speciellt när jag kör om en fet långtradare på motorvägen i 130 kilometer i timmen.
Om detta är något som upptäckts nyligen ??
Nej, nej...
Såhär har jag och bilen haft det i över ett år.


Eftersom jag tog körkort den 15:e januari 1991 så var det för några månader sedan dags att fixa ett nytt körkort.
Inte så stort problem kanske...
Inte så att man behöver visa upp att man kan fickparkera eller hålla båda händerna på ratten utan det man ska göra är att klistra upp ett foto på ett papper man får i posten och sedan skriva sin autograf och till slut kasta allt i en gul påstlåda.
Inte jättesvårt...
Jag misslyckades...

Jag hade inget foto och orkade inte bry mig att gå till en fotoautomat för att fixa ett.
Kom på att jag hade ett tjugo år gammalt foto i plånboken...
Konstigt bara det då jag bytt plånbok ett antal gånger dom sista tjugo åren.
I alla fall så kletade jag upp fotot på papperslappen.
Fotot hade levt ett hårt liv och var klart buckligt...
Jag postade skiten...
Efter en vecka får jag ett nytt brev där dom berättar att fotot var i för dåligt skick och kunde inte godkännas.
Chockerande....noooo
Stod däremot inget om att "jäklar vad du håller dig ung och fräsch" vilket jag väntat mig.
Det fick bli den där jäkla fotoautomaten till slut ändå...
Eftersom jag sedan inte anmält min nya adress så tvingades jag hämta ut körkortet i Valdemarsvik.
Körde i drygt två veckor utan gilltigt körkort, till och med till Valdemarsvik.

Besiktning ska man fixa varje år också.
I mitt fall så känner jag mig sällan så orolig över bilens skick (förutom motorhuven då) då den är mest stabil.
Fick brevet i lådan och konstaterade att jag inte kunde komma då dom föreslagit.
Ingen katastrof då det är enkelt att gå in på nätet och fixa en annan tid.
Enkelt men tydligen inte läge just då och brevet glömdes bort.
Jodå, jag har tänkt på saken några gånger men inte brytt mig om att ens titta på brevet ....förrän igår.
Ser då att jag skulle ha besiktigat den innan den 1 maj...
Körförbud sedan dess alltså...
Gick trots denna hårda dom in på datorn och kollar läget.
Ser när jag försöker beställa en tid att det bara finns en månad att välja på i mitt fall.
April.
Klickar som en tok och lyckas efter ett tag beställa en tid på tisdag.
Till dess så brummar jag vidare trots mitt körförbud.
Jag kör med motorhuven flygande...
...men jag har i alla fall ett körkort.
Undrar hur länge?????